Jag skulle säga av både respekt och stolthet för mig själv har jag valt att stänga dörrar.
Dörrar som oftast stod vidöppna förut.
Nu är de tyvärr stängda, tills jag själv bestämmer när jag vill öppna dem.
Det är inte självklart om och när det blir.
Det tänker jag styra helt och hållet själv.
Det tog tid att komma dit.
Saker på vägen har präglat och förändrat mitt sätt att se på människan.
Man kan sorgligt nog inte tro gott om alla.
När de visar sitt allra sämsta jag.
Jag kommer tillbaka till detta i min blogg, när jag blir påmind om saker som har gjort så ont, så det nästan har känts som livet har tappat sin mening.
Varför måste jag prövas om och om igen?
Hon tål nog lite till, och lite till och...
Som om jag inte redan hade fått mer än nog.
Jag har tappat både tillit och förtroende.
Men jag har alltid rest mig. 
Jag har lärt mig något.
Hur jag som person inte vill vara.
Det är inte som förut.
Ingenting blir som förut.
Jag kommer att förhålla mig.
Förhålla mig till det nya, som är nu.

Bilresan till Knivsta gick bra för Moa i lördags.
Vi höll lite kontakt efter vägen.
Hon och Julia körde varsin bil, så det kändes skönt att hon inte var helt själv efter E 4:an om något skulle hända.
Jag kan inte nog tycka att Moa är modig och tuff som gör detta.
Hon gör det hon verkligen vill.
Går sin egen väg.
Ser möjligheterna. 
Hon passar på och är inte rädd för det okända.
Hon gör helt rätt.
Hon har mycket att utforska.
Jag hoppas innerligt att det blir som hon har tänkt.
Och skulle det inte bli det så kan hon alltid hoppa på något annat.
Hon har tid på sig att känna efter.

Jag är mycket orolig över utvecklingen av de kriminella handlingar som sker i Sverige.
Som har eskalerat och växt sig starkt, likt ett rotsystem.
De kriminella leker med polisen och folket står och tittar på.
Det är definitivt inte ett tryggt Sverige vi lever i.
Jag känner stark oro inför framtiden.
För hur det ska bli för mina barn som växer upp med detta???
Jag tror att det beror på missnöje,
och en allt för stor sammanslagning av folk med olika religioner, politiska åsikter, kulturer och bakgrunder.
Det blir helt enkelt en "seriekrock". 
(Det räcker ju att gå till hur vi behandlar varandra på arbetsplatserna.
Mobbning och utfrysning om man inte "passar in".
Vi vuxna föregår inte med gott exempel i några avseenden.
Vi visar verkligen våra dåliga sidor.
Är det då konstigt om våra barn beter sig illa?)
Det är för lätt att göra brott i Sverige.
Poliserna står med "händerna bakbundna".
Och straffen är enligt mig 💩💩💩
Ett människoliv är inte värt någonting.
Sverige är för flat.
Man kan inte tycka synd om brottslingar, som så märkligt många faktiskt gör.
Och inte minst daltar.
Politik tänker jag inte blanda in i detta.
Det har jag bestämt att hålla utanför min blogg.
Du behöver inte tycka som jag.
Men jag vill att du ska respektera mina åsikter, liksom jag ska respektera dina.

Nu skiner solen, efter en regnig helg.
Jag är ledig och ska gå ut och plocka svart vinbär.

Var rädd om dig.
Det finns bara en av dig, och det är du.
:O)