Att få det att gå i hop varje månad.

Jag brukar tänka att pengarna räcker ju i alla fall så vi klarar oss jämnt upp.
Vi har allt som vi behöver.
Och då får vi vara nöjda och glada.
Vi har ingen stor buffert som vi ligger och "ruvar" på.
Det finns det inte utrymme för  med våra löner.
Däremot har vi vårt gemensamma ambitionskonto som vi pytsar in lite på.
Det ska vi inte försöka röra om det inte blir riktigt kris förstås.
Tanken att den ska växa så vi någon gång i framtiden ska få råd att åka utomlands.
Det går inte fort. Men det tickar på.
I bland kommer det flera höga räkningar samma månad.
Bla har vi fått fiber nu, så bahnhof skickade en riktigt saftig räkning.
Jag har sökt några fonder för att försöka få den där lilla extra slanten, 
för att kunna göra något med barnen. 
Det sticker gärna i väg när man är många.
Jag har fått avslag på två av dem, så nu väntar jag på besked från den tredje.
Min tanke är att det ska sätta lite guldkant på någon slags gemensam sommaraktivitet.
Det har jag som en ambition att få till varje år, om det går.
Jag sätter alltid undan pengarna jag får för godmanskapet, och om jag får tillbaka på skatten. 
Det är mina bonuspengar.

Jag vill ha "morötter". Något att se fram emot.
Och vi har ju den förmånen att vi har många fina vänner och föräldrar som vi kan göra olika saker tillsammans med.
Jag har bla. smidit lite planer med Reino om att han, Saa, jag och Tomas ska åka till Sundsvall tillsammans.
Och jag har länge haft en längtan att åka till Lofoten.
Och denna längtan har ökat ännu mer nu när jag har tittat på Tina i fjällen.
Så mäktigt. Så storslaget.
Tänk att få se späckhuggare.
Kanske får vi med oss Reino och Saa dit också. Jag gillar att drömma.
Och det bästa av allt är att det är gratis.
Allt från Kenya till Lofoten, och allt där i mellan.
Det finns ju så mycket man kan se och göra.
Jag är nyfiken.
Nyfiken på livet utanför 50 skyltarna.
Sedan är jag glad att Tomas aldrig är omöjlig på att följa med.
Vi har redan gjort en massa roliga saker tillsammans.
Det är inte lika lätt längre att hitta på saker med barnen som passar alla 3.
Men det brukar alltid ordna sig på ett eller annat sätt.

Elias klass håller på att tjäna pengar till en klassresa i 9:an.
Vi har precis lagt in ordern för newbody. 
Och den här veckan har vi börjat sälja korvkassar från Änge chark i Trångsviken.
Visst, det är ingen stor ansträngning. Jag (Gunnar och Tomas) lägger ut lappar/kataloger på jobbet och på facebook. Och det sköter sig nästan själv.
Men jag känner mig nöjd på detta.
Har erfarenhet från både Petters och Moas klass, och det har nästan bara varit tjafs.
Allt från i fråga sättningar från föräldrar till vart de ska åka etc.
Jag kan säga att det är nog inte många ungdomar som lägger två fingrar i kors och säljer så mycket, 
utan det är nog mest föräldrarna som gör det största jobbet.
Vilket egentligen inte är meningen, utan tanken är väl att de bara ska hjälpa till. 
Ungdomarna vill åka, men vill helst göra så lite som möjligt.
Jag räknar ner.
2 år till....

Nu ska jag gå ut i solen på en promenad.

Trevlig och skön helg!!
:O)