Leendet du sänder ut vänder åter till dig




torsdag 14 april 2016

Förra veckan var en känslomässig berg och dal bana.
Jag både grät och skrattade.
På tisdagen åkte Gunnar och Moa till Östersund för att undersöka en knöl som Moa har fått på halsen.
Tidigare har det tagits sköldkörtelprov och det visade vara normalt.
Så för att utesluta vad det är så gjordes det ultraljud.
Det skulle ta upp till en vecka för att få svar.
I går kom det och jag/vi kunde pusta ut. Inget farligt!!!
En underbar känsla och lättnad. Som att vinna högsta vinsten. Ingenting går att jämföra med detta.
Det minsta vi behövde var att det kunde vara något allvarligt.
Knölen relateras till hennes muskel"sjukdom".
Den har däremot legat och tryckt mot strupen så att den har blivit sned. Så vad det blir av det vet vi inte ännu.

På onsdag em körde jag och Moa till Umeå i snö, snöslask och spöregn. Bara att köra dessa 30 milen är en anspänning. Jag är så glad att vi tog oss fram och inte hamnade i diket. 
I flera mil av sträckan fick jag köra 50-60 km/h. Det är inte kul.
När vi kom fram väntade en bekant på oss på patienthotellet Björken, så vi åt middag tillsammans. Hon hade kommit dit tidigare på dagen.
På torsdagen träffade vi Moas läkare Isabella, narkosläkaren och det togs blodprover.
Sedan hade vi hela em och kvällen fri. Då gick vi ut på stan och shoppade. Utan någon tid att passa kunde vi i lugn och ro gå och titta. Det är inte ofta vi har den möjligheten.
Kl 7 på fredag morgonen skulle vi befinna oss på Samvården, på det rum som blev det vi skulle sova i på natten. Strax före halv 9 skjutsades Moa ner på operation.
En massa människor mötte upp som skulle vara med under själva operationen.
Och jag fick klä mig i rock och en sådan där "fin" mössa.
Sedan var jag med Moa tills hon sov.
Allt går på rutin. Moa ligger där och är så kolugn som bara hon kan vara. Svarar på alla frågor och visar ingen som helst tendens på att vara rädd eller gruvsam på att bli sövd.
Jag har någon gång under denna "resa" väntat på att hon ska slå bakut och börja vägra, men det har hon inte gjort. Helt otroligt.
För mig är hon en riktig kämpe som har blivit så präglad av hennes situation så hon finner sig i det mesta. Att så här är det. Oroar sig inte nämnvärt utan lever verkligen i nuet. 
Operationen som de gjorde på höger hand tog närmare 3 timmar.
Jag blev uppringd från uppvaket och gick dit för att sitta med henne tills hon vaknade.
Allt hade gått bra. Lite ont här och var. Där sprutorna satt i armvecket och på foten, i halsen där det suttit en "tratt" för att få hjälp att andas under operationen och sedan så klart i handen.
Efter några timmar var Moa så pigg så hon ville åka hem, men det fick vi ju så klart inte göra.
Det blev några långa timmar på rummet med att försöka göra det bästa av det. Titta på tv, prata, äta och fika.

Hon fällde en skön kommentar -Egentligen kan man ju säga att varje gång jag opererar mig gör jag en skönhetsoperation, så grymt härlig syn på det hela.

Efter ronden på lördag fm fick vi åka hem.
Så skönt att det är gjort för denna gång.

Nu väntar vi på att vi ska få svar från de som forskat på Moa om vad som hennes ovanliga och unika avvikelse beror på. Äntligen har de, efter snart 15 år kommit fram till vad det är.
De ska bara få det bekräftat att diagnosen stämmer säkert.

I dagarna har det satts in en summa pengar på ett överförmyndarspärrat konto som Moa har fått i från landstingens ömsesidiga försäkringsbolag efter en patientskada som Moa fick efter en operation då de skar av en nerv i ett lillfinger, så hon tappade känseln i den.
Det är hon så väl värd efter allt som hon har fått gå igenom, och kommer troligtvis att gå igenom. Det var en riktigt rolig överraskning.

Jag är så himla glad att vi har fått ha över 1 års vila från detta så vi har kunnat leva ett "normalt" liv.
Moa har bla kunnat spela innebandy och åkt slalom. Hon har sluppit träffa sjukgymnasten en gång i veckan och kunnat vara med på konfirmationsundervisningen på torsdagarna efter skolan.
Det har varit nog mycket ändå så att säga.
:O)

3 kommentarer:

  1. Det är så roligt att läsa om hur duktig Moa är att hantera sin situation. Härlig kommentar om skönhetsoperation. Ha det gott. Birgitta

    SvaraRadera
  2. Hej vännen!
    Denna tappra dotter du har! Hon är så fantastisk..och detta med skönhetsoperation, var verkligen en härlig kommentar. Jag hoppas att det kommer att dröja längre och längre mellan operationerna för henne!
    Ha en fortsatt härlig dag!! Kraaaam Annika

    SvaraRadera
  3. Vilken fighter Moa är. Nu när hon blivit så gammal tror inte jag det blir något bakslag på just den biten som du nämnde. Har hon ventilen humor underlättar det både för henne och de som älskar henne. Skönt med beskedet ni fick. Jag förstår att det måste ha varit många oroliga tankar.
    Hoppas de kan slå sina kloka huvuden ihop och hjälpa henne. Jag hoppas även att nästa period av "vanligt" liv blir ännu längre än ett år.
    "Egentid" i Umeå skulle jag gärna uppleva igen.
    Kram Bosse

    SvaraRadera