I dag tar min stora (för mig lilla) pojke klivet upp till högstadiet.
Det känns helt otroligt att tiden från när han började i förskoleklass har gått så fort tills nu.
Hans vision är att bli sportkommentator, och känner jag honom rätt så kommer han nog att sträva efter det också.

Det är hur häftigt som helst att få följa tre helt skilt olika barn på deras stig i livet.
Och jag hoppas att jag ska kunna stötta dem och finnas där för dem. Fylla deras ryggsäckar med sådant som ska bli deras framtid och trygghet.
Och jag tror att de redan har goda förutsättningar.

:O)