Leendet du sänder ut vänder åter till dig




måndag 19 augusti 2013


I bland kan jag bli/känna mig besviken på personer som jag trodde hade en god relation till, och som inte verkar ha förmågan att tänka att nu är det kanske min tur att höra av mig eller komma med ett förslag om vi ska hitta på något roligt tillsammans.
När jag inser att de här personerna inte kommer att göra det så blir jag ledsen, mest för att det är personer som jag tycker och har tyckt väldigt mycket om, men också för att de förmodilgen inte tänker eller känner på samma sätt som jag.
Jag ger gärna och ofta men inte till vilket pris som helst.
Jag krusar inte längre och det känns skönt att jag har kommit dithän i livet. För det stjäl alldeles för mycket energi.
 
Puss & Kram
 

11 kommentarer:

  1. Kloka ord...
    Gillar det citatet.
    Kram på dig
    Lena

    SvaraRadera
  2. Hej vännen!
    Tycker att citatet är såå bra!
    Visst är det så...vänskap är ju ett givande och tagande! Men när man bara ger...så tröttnar man ju självklar till slut!
    Som du redan vet...så klarar man sig väldigt bra..utan dessa så kallade vänner!
    Önskar dej en fortsatt mysig kväll!
    Kram Annika

    SvaraRadera
  3. Du har såååå rätt, det tar alldeles för mycket energi.
    Samtidigt är det en sorg i hjärtat när man upptäcker det.
    Kramar Britta

    SvaraRadera
  4. Jag förstår precis hur du känner och tänker, eller ja, så gott man nu kan sätta sig in i någon annans känslor och tankar. Men jag kan också se det från ett annat håll - mitt eget. Jag tycker jättemycket om att umgås och prata med mina vänner. Men tyvärr är jag jättedålig på att själv höra av mig. Och det är inte av ointresse, utan helt enkelt att min ork inte räcker till. Men jag blir som sagt var jätteglad när mina vänner hör av sig och vill träffa mig. Jag ÄR dålig på att själv ta kontakt och jag har nog inte varit helt tydlig ens mot mina allra närmaste vänner om hur trött och slut jag egentligen är, och därför inte ens orkar lyfta luren för ett samtal. Nu vet jag inte om någon av dina vänner är som jag, men det vara bara en tanke som slog mig. Är de bara slöa och ointresserade, ja då får de skylla sig själva, som missar en så god vän som du verkar vara :)
    Med vänlig hälsning Anna H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna :O) Tack så hemskt mycket för ditt långa svar. Jag hade faktiskt tänkt skriva i texten att jag är mycket väl medveten om att det många gånger är orken, inte bara tiden som gör att man bla. inte hör av sig. Men i dag är det nästan lika för alla som arbetar, inkl mig själv. Men tycker man om en person, trivs i hop och gärna vill träffas så borde varken tiden eller orken sätta käppar i hjulet för det. Då anstränger man sig lite extra för att få till det någongång ibland. Det är i alla fall vad jag tycker. Och jag tror att alla tycker att det är roligt att bli tillfrågad, för då har de tänkt på en.
      Vi har alla lika mycket tid på dygnet att förvalta. Det handlar bara om hur man väljer att göra det. Tiden med familjen är alltid viktigast, men utan vänner är man ganska ensam. Kramar till dig :O)

      Radera
  5. bra citat.
    Ha en fortsatt fin vecka.
    Kram
    Hanna

    SvaraRadera
  6. Usch, jag tillhör nog kategorin som inte hör av sig - men hör någon av sig till mig är jag så gott som alltid med på det mesta.....

    SvaraRadera
  7. Hej igen! Jag var nog lite otydlig. Nu menar jag inte bara trött eller sliten, som ju de flesta ändå blir när man ska pussla ihop livet. I mitt fall är jag så slut att jag inte längre fungerar normalt. Det är alltså inte normal trötthet som gör att jag inte orkar höra av mig som jag borde. På ytan verkar nog det mesta som vanligt, då jag väljer att visa den sidan offentligt. Men nej, inget är som det borde av olika anledningar och därför räcker inte orken till att ens lyfta telefonen. Men jag blir som sagt jätteglad när någon hör av sig, och jag träffas mer än gärna när något ordnas (om jag känner att jag klarar av det). Och som sagt, ingen av dina vänner kanske har det som jag, men det KAN vara en anledning att man inte hör av sig. Ingen borde dömas för vare sig sina handlingar eller från sina icke handlingar, utan istället får man förhålla sig till saker och ting utifrån sig själv. Men som sagt, jag förstår din känsla av att man ger av sig själv men inte får så mycket tillbaka. Särskilt om man själv uppfattat det som att man är väldigt goda vänner och så visar det sig att den andre inte alls sett det så. Hoppas jag var tydligare nu : ) Med vänlig hälsning Anna

    SvaraRadera
  8. :O) Du hade inte behövt förklara dig Anna. Ditt första svar räckte så bra. Kram Katarina.

    SvaraRadera
  9. Hejsan

    Du har rätt med det du skriver i inlägget......

    SvaraRadera
  10. Tack för att du berör något mycket viktigt! Jag har ofta varit den som fått tagit initiativ till att träffas eller talas vid. Nu har jag slutat att vara den som hela tiden tar initiativet till att träffas. Mycket riktigt så är det ingen som hör av sig.

    SvaraRadera