Leendet du sänder ut vänder åter till dig




måndag 18 februari 2013

Till minne av en älskad och saknad Lotta

Jag minns den här veckan för 5 år sedan som det var förra veckan. På måndagen gick jag med Lotta till veterinären för att jag misstänkte att hon hade fått diabetes, och mycket riktigt så hade hon det. Vi fick en tid på djursjukhuset i Östersund på onsdagen och åkte dit. Då hade jag inställningen om att vi skulle greja det. Men när veterinären sa att hon behövde opereras och vidta flera olika åtgärder så började jag inse att det kanske inte skulle vara värdigt eftersom hon snart skulle fylla 12 år. Vi fick ändå en nya tid på fredagen i Östersund för inställning av insulin. På torsdagen hoppade mina tankar mellan hopp och förtvivlan. Kanske, kanske inte. Jag tänkte så att jag höll på att bli knäpp. På em. ringde jag för att rådfråga djursjukhuset, och det slutade med att jag avbokade tiden. På fredagen den 22 februari ringde jag veterinären här i Strömsund och fick en tid för avlivning kl 13.15. Tiden fram till dess var som om jag var i ett vakuum. Jag satt med Lotta i soffan och kliade henne på magen, gosade, kramade.... och jag visste att det var sista gången jag skulle göra det. Jag letade fram en låda och hennes favoritfilt som jag skulle lägga henne i efteråt, och la i bilen. Jag kommer aldrig att glömma när jag satt med Lotta i mitt knä hos veterinären. Först gav de henne en lugnande spruta. Jag hoppas för allt i min värld att hon inte förstod vad som skulle hända. Sedan kom de tillbaka och gav henne den sista sprutan, den som fick henne att somna in för gott. Gud ska veta att det var mitt absolut svåraste och jobbigaste beslut som jag har tagit i mitt liv. Och som jag har grunnat på om jag tog rätt beslut fler än en gång. Samtidigt, vem skulle ha tagit det beslutet annars?
Vi begravde henne på lördagen på den plats hon trivdes bäst.

Lotta var min bästa, trognaste och snällaste vän man kan tänka sig i nästan 12 år. 
Jag saknar henne i bland så det gör ont. Hon fattas mig.
Jag kan intyga om att tårarna har trillat ner för mina kinder hela tiden medan jag har skrivit detta.

9 kommentarer:

  1. Det är det mest makabra man ställs inför som hundägare - när man ska verka som Gud.
    Jag har flertalet gånger ställts inför samma faktum - senast år 2010 då vi fick plötsligt avliva vår underbara, endast 8½ år gamla rottistik, Hilda.
    Nu fanns det fler smånosar här hemma och vi skaffade rätt snabbt en ny individ, vår idag 2 åriga schnauzer Inga-Lill.
    Varm hälsning
    Fia

    SvaraRadera
    Svar
    1. :O) Tack för att du kikade in och lämnade en kommentar. Inga-Lill, vilket sött hundnamn. Kram Katarina.

      Radera
  2. Hej!så fint du skrivit om en älskad vän <3 måste vara jobbiga beslut!man får trösta sig med att man gjort det rätta i af även om det är svårt..kram Jessica

    SvaraRadera
  3. Jag minns det också som i går.Tårarna kommer när jag ser kortet.Älskade Lotta,du har berikat livet för oss alla som fick leva nära dig!

    Extramatte och "mommi"

    SvaraRadera
  4. Kära lilla Lotta! Vi minns dig med glädje och värme.
    Gun och Bertil

    SvaraRadera
  5. Hejsan

    Jo som hundägare så går man och funderar på just den stunden. Man vet den kommer och det gör också att man värderar stunderna med sin hund extra mycket nu när man kan.

    Du tog inget fel beslut, det skall du inte gå och grunna över. Även om Lotta visste vad som skulle ske så vet jag att hon förstod att beslutet var det ända bästa för henne. Nu är ju också bekräftat att "änglar" finns. Ditt beslut gjorde dig inte till något dåligt, det gjorde dig till en ängel mot Lotta, som slapp lida och som fick det bra dit hon kom och som fått fint liv och nu får fina tankar.

    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, det var verkligen snällt skrivet :O) Kram!

      Radera
  6. Så fint du har skrivit!
    Jag har också en sådan där jobbig återkommande tid. Fast min infaller vid jul. Det är svåra beslut man tvingas ta...

    Kram Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! och tack för att du tittade in och kommenterade :O)Kram Katarina.

      Radera