Hej!

Jag är glad att du tittar in till mig. Och det menar jag verkligen. Det händer att det kommer fram personer som talar om för mig att de läser min blogg och det uppskattar jag verkligen.

Jag fick veta att för att få behålla sina läsare så är det bästa tipset att hålla sig till ett ämne. Det vore ju så klart enkelt men, jag är rädd att jag skulle tröttna på att blogga då. Jag tycker det skulle vara tråkigt att bara delge er mina recept eller skriva om tex. Moa. Mitt liv är så otroligt brett. Jag vill dela med mig av hela mig. Jag har verkligen förmånen att ha de allra bästa av människor runt omkring mig som berikar mitt liv med så mycket positiv energi och framför allt kärlek. 

Man kan lätt få en uppfattning om en person som man möter, och sedan sitter det i. Det bästa som finns är att ändra uppfattning om en person som man trott varit sur och lejsam.

Hur mår du? Egentligen. Det är inte så ofta som jag känner att när någon frågar mig det som jag känner att de verkligen vill veta hur jag mår. Det är lätt att man slänger ur sig det för att ha något att säga. Sedan väljer jag givetvis vem jag vill berätta för hur jag verkligen mår, och tiden jag har på mig för att göra det. Oftast mår jag bra och på sista tiden har jag mått oförskämt bra. Jag tror att det har märkts för några påstår att jag glittrar eller strålar, hur det nu kan synas? :O) Det sägs att det syns på ögonen.

Den här veckan är mina barn hos mig. Det är fullt upp med skola, läxor och träningar. Tisdagarna och torsdagarna är helt vansinniga med skjutsar hit och dit. De spelar innebandy och pingis och det byts bara av tidsmässigt, och så är det på två olika ställen. Jag har tänkt i bland att det vore kul att se hur jag har kört en sådan dag från morgon till kväll på en karta.

I går var Moa till tandläkaren. Tyvärr så har hon ärvt mina sneda och vinda tänder som jag hade när jag var barn. De hade satt fyra "rälskrokar", en uppe och tre nere för att kunna häkta på en gummisnodd som hon ska ha dygnet runt. Hennes härliga kommentar efteråt var - jag kan ju i alla fall prata. Det är alltså inte bara sin muskelsjukdom som hon får brottas med utan även tänderna och astman/allergin. Det är ett under att ungen har den drivkraften som hon har. Ingenting verkar omöjligt och hon klagar aldrig, och då menar jag verkligen aldrig. Hon skulle kunna protestera högt och vilt. Fastän hon är nyopererad och har gips på höger hand så spelar hon både innebandy och pingis. Och det gjorde hon redan dagen efter vi kom hem i från Umeå. Jag tror att hennes enorma styrka är drivkraften och viljan. Min mamma berättade i går att Moa hade sagt att hon skulle vilja vara med på paralympics och spela pingis, för att hon håller pingisracket så konstigt.

Jag måste få berätta om ett märkligt och nästan lite läskigt telefonsamtal som jag fick i går. Det ringde en kvinna från Astrid Lindgrens sjukhus och frågade om jag var Elias mamma och jag svarade självklart att jag var det men, tyckte att det lät lite knepigt. Då sa hon att det stod att numret hon hade ringt var pappa Claes nummer och då undrade hon om hon skulle ändra det så att det stod på mig, men då sa jag att hon måste ha ringt fel och mobilnumret var helt åt skogen tokigt.

Ha nu en bra dag och återigen tack för att du tar dig tid att läsa just min blogg.

KRAM!

:O)