Leendet du sänder ut vänder åter till dig




tisdag 25 september 2012

Det här är min lilla datorhörna. Den ser inte mycket ut för världen men, den har ändå sin mysiga funktion. Tyvärr har som sagt bloggandet fått stått tillbaka en del, och jag kan sakna det. Mitt liv ser inte heller ut som det gjorde för några månader sedan, vilket har sin naturliga förklaring till att det har blivit mindre tid vid datorn. Jag är tacksam att ni som är trogna följare av min blogg har överseende och återkommer med jämna mellanrum.


Hur ser då mitt liv ut just nu?
Jag jobbar på som vanligt, mina 85% på boendet med avlastning för anhörigvårdare. 
I november är det 1 år sedan jag började där, och jag ångrar inte en sekund. Jag trivs som fisken i vattnet. Jag får förmånen att träffa många tacksamma och trevliga gäster och deras anhöriga.
Jag har mina barn varannan vecka och det känns jättekonstigt när jag har varit van att träffa dem i stort sätt varenda dag innan separationen.
Däremot så kan jag känna att jag kan uppskatta tiden tillsammans med dem när de är här mer nu än jag kanske gjorde innan. Allt flöt liksom på och alla dagar var verkligen inte en dans på rosor. Jag tror det är viktigt att kunna se både för och nackdelarna. Därmed så ska jag inte säga att jag inte längtar efter mina barn, tvärtom, självklart fattas de mig när jag inte är med dem. Min önskan är att få vara med dem mer, samtidigt så vet jag att den relation som jag stod i inte heller hade varit hållbar i längden, oavsett om jag hade träffat Tomas eller inte.
Det som har gjort mig mest sårad under den här resan är att många har tvivlat på min förmåga att se klart och att jag inte har tänkt på barnen i första hand. Jag vet inte om jag hade kunnat gjort det på ett bättre sätt. 
Det finns heller inget bra tillfälle att bryta upp ett förhållande med barn. Uppbrottet gick relativt fort och det är väl kanske det folk har reagerat mest på, tror jag. 
Jag ville inte inleda ett nytt förhållande innan jag hade avslutat det jag hade. Att vara otrogen var inget alternativ för mig.
Festen som jag och Gunnar hade planerat i juli som ett gemensamt födelsedagsfirande var det som också påskyndade mitt beslut. Det hade bara känts falskt och fel både mot oss själva och dem vi hade bjudit. Jag hade inte kunnat genomföra den utan att känna mig rutten och falsk. 
Det var tufft att få personer som står mig nära emot mig. Jag kände mig inte betrodd, utan mer som en omyndigförklarad tonåring.
Ingen dunkade mig i ryggen och sa att jag hade gjort det bra som hade lyckats med det jag gjorde på väldigt kort tid för att bilda ett nytt hem och allt vad det innebar.
 En separation är aldrig lätt, det ska gudarna veta.
Samtidigt så har jag bara ett liv. Det är ingen annan som kan leva det åt mig.
Om jag hade valt att stanna kvar hade jag blivit olycklig, och gått miste om att både få och ge kärlek av en helt fantastisk människa som Tomas.
Jag önskar att fler kunde glädjas med mig, och att jag faktiskt mår bra.
Jag tror på att vara ärlig, och det vinner man på i längden.
Sanningen kan vara grym och det kan såra men hellre det än att inte säga något alls.

12 kommentarer:

  1. Hej vännen!!
    Känner så med dej..och vet hur det är!!
    DU har gjort helt rätt..det är ditt liv..och det är DU som lever det..och fattar dom besluten som är bäst för dej!!
    Finns alltid människor därute..både nära och kära..som alltid har åsikter och synpunkter...dom kanske skulle "sopa lite runt sin egen dörr..först"!

    Jag vet hur det var..är jag ville skiljas..vi som var det perfekta paret utåt..hur kunde vi..??
    Ja det kan man undra..mitt x var min bäste vän..vi grälade aldrig..och hade kul tillsammans..men någonting fattades såklart!!

    Sen tror jag..att det spelar ingen roll hur gamla barnen är..eller jo jag tror att ju mindre dom är..ju lättare tar dom det!
    Mina var 18 och 19 år..och dom tyckte det var jobbigt!!

    Hur det nu än är...så håller jag på dej Katarina!! Du är stark..och har verkligen visat att du står stadigt på dina ben..!!

    Lycka till..även i fortsättningen!!!

    Kram Annika

    SvaraRadera
  2. Jag vet också hur det känns att vara den som bryter upp - det är jobbigt.... Man har bara ett liv och det gäller att leva det som man själv vill! Annars är risken stor att man ångrar sig och blir bitter. Känns det bra inombords så är det också bra <3
    Kram
    Towa

    SvaraRadera
  3. Fint du har fått det, gillar snyggingarna på kortet ; )
    Misstänker att du fått höra många negativa och misstroende kommentarer under denna process. Men glöm inte alla stöttande ord och positiva kommentarer. Det är dom, samt din egen styrka du ska bygga tillvaron kring. Det negativa skapar bara mer negativt. Fokusera på det positiva och var stolt över det du åstadkommit. Massor av kramar till dig du modiga kvinna / Lena

    SvaraRadera
  4. Tack så otroligt mycket för era fantastiskt fina ord :O) Jag blir både varm och rörd.
    Kramar till er/Katarina.

    SvaraRadera
  5. Du är en stark och modig kvinna, förståndig och mycket mycket omtänksam och snäll. Jag älskar dig så otroligt mycket. Puss från din Tomas <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 <3 <3 Tack för att du finns i mitt liv och berikar det med så mycket Kärlek :O)

      Radera
  6. Nu får jag en tår i ögat när jag läser det DIN Tomas har skrivit! UNDERBART att ni känner sån kärlek (jag blir avis;)) NJUUUUT!

    Jag har också lämnat ett förhållande för många år sedan då min son var tre. Det var INTE roligt!! Men ibland måste man!
    Tyvärr är det den som lämnar som oftast får mest skit:( Man är ju två i ett förhållande!

    Jag skriver under på allt som Änglarna finns har skrivit här uppe!

    Kraaaam

    SvaraRadera
  7. Det finns alltid så många andra som har så många åsikter om hur andra skall leva sitt liv. Men det är du som måste leva det och så är det du som måste trivas. Det är du som fattar besluten och du som skall leva med dem. Då kan man bara fatta beslut som man tror passar sig själv, annars fungerar det inte.
    Stå på dig, du vet vad som är bäst för dig och dina barn, ingen annan. Vet du att du gjort rätt, så har du det.
    Du verkar också så eftertänksam här på bloggen så jag är helt säker på att du gjort rätt.
    Ha en fin kväll!
    Kram
    Hanna
    Ha en fin kväll!
    Kram
    Hanna

    SvaraRadera
  8. Tack så mycket Eva och Hanna för era fina kommentarer :O) Jag uppskattar dem verkligen ska ni veta. Kramar Katarina.

    SvaraRadera
  9. Jag tycker du är både stark och modig - och bara du kan ju veta vad som är rätt för dig. Tänker på hur saker och ting var, då för några år sedan, när vi ganska nyss lärt känna varandra... Kanske finns där en grund till hur ditt liv ser ut idag.

    Så klart du saknar barnen, men visst är det fascinerande också att man kanske uppskattar dem mera när man inte tar dem för givet hela tiden?

    Kramar till dig och de dina!!

    SvaraRadera
  10. En människa med själ!

    En människa som vet vad som är viktigt,uttalar det och handlar sedan därefter
    -det är en människas INTEGRITET.

    Henne kan vi lita på.
    En människa i trygg hamn.

    Hon behöver inte låtsas,ljuga och föreställa sig.
    När hon är hon rakt igenom blir allt enklare.
    Och det är just i HANDLINGEN som den stora tillfredställelsen bor.

    SvaraRadera