Jag känner mig en aning rastlös i kväll. Det känns som att det fattas någonting för att jag ska känna mig riktigt nöjd. Och jag vet ju egentligen vad som fattas. Jag skulle ha varit på vattengympan i em., men eftersom Elias är sjuk så har jag varit hemma med honom, och i stort sätt bara varit inomhus. Jag tog en kort promenad i kväll, men känner mig ändå inte helt tillfreds. Ska se om jag kan ta itu med det i morgon. Jag har skapat ett behov av att röra på mig, det har blivit en livsstil och då känner jag när jag måste ut, om jag inte har gjort någon annan fysisk anstränging innan. Att få komma ut efter en hel dag på tex. arbetet är så härligt. Andas frisk luft. Jag är så glad att jag har skapat mig detta behov. Jag tror inte att det bara kommer till en, utan det är helt och hållet ett val som jag har gjort och ett intresse som jag har. Jag mår så otroligt mycket bättre av att röra på mig, både fysiskt och psykist. Jag är en aktiv person och då faller det sig även naturligt att ha en aktiv fritid. Jag sitter sällan och rullar tummarna och funderar i stort sätt aldrig på vad jag ska hitta på. Snarare tvärtom finns det nästan alldeles för mycket att göra, det är bara tiden och orken som sätter stopp. Vilja finns det massor av. Kunde jag så skulle jag göra mycket mycket mer. Jag skulle vilja resa, och se mig om i världen, men den fasen i mitt liv kommer säkert att komma också. Man kan inte få hela paketet på en gång. Just nu är det barnen som står i centrum, och det är så det ska vara ett tag till. 

Kramelikram!

:O)