Leendet du sänder ut vänder åter till dig




tisdag 13 september 2011

Inspirationen är inte på topp i dag. Regnet fortsätter att falla ner från en alldeles jämngrå himmel.
 Så ni får hålla er tillgodo med ett år gamla bilder. Men för er som precis har börjat läsa min blogg så är de förstås nya.
Det finns alltid något att glädja sig åt varje dag, och just därför är det ju extra roligt och trevligt med alla nytillkomna bloggläsare som kommenterar. Jag tror att det är det som många drar sig för att just kommentera. Man behöver inte ha en blogg för att kunna kommentera, och det är inte svårt, pröva en gång så får du se.
Jag läste detta:

Vi förlorar så mycket av oss själva,
när vi försöker ha det som andra.
Så var dig själv, det är du bäst på.

Så få ord, men säger så mycket. I dagens samhälle är det inte så lätt att stå på sig och vara just sig själv. Trycket är hårt på många barn och ungdomar i dag, om att allt ska vara på ett speciellt sätt. Inte minst utseendet och när det gäller att prestera. Är man en utstickare så får man också snabbt veta det, på det ena eller andra sättet. Törs man så är man stark i sig själv, men de som inte är det kan få det otroligt kämpigt. Jag vet hur det är att bli retad för sitt utseende, och det har också satt sina spår.
Jag skulle vilja säga att om ALLA accepterade hur andra ser ut eller hur de är så skulle det vara BÄST.
I lördags var jag och Gunnar bjudna på en knytisfest i Gåxsjö. En trevlig liten tillställning med skojiga tävlingar som inte var så lätta, som att tex att kasta en golfboll i en mjölkkruka. Sedan samlades vi och åt, drack och hade det riktigt mysigt uppe på "höbotten". Tack Annika (systeryster), Janne (bästaste svåger) och Anders (Jannes kusin) för att vi fick komma.
En annan sak som hände i lördags var att våra två äldsta barn, Petter och Moa åkte på golfläger till Klövsjö. Det var första gången som de sov borta från någon av oss föräldrar. Det kändes tomt, eftersom Elias sov över hos mormor och morfar också. Men det är sådant de växer av, och det är nyttigt för alla.
LOTTA min högt älskade och otroligt saknade hund.
Jag tänker på Lotta nästan varenda dag.
Jag både vill och inte vill ha en ny hund. Inte nu, men kanske i framtiden.

Kramelikram
:O)

4 kommentarer:

  1. Hejsan!

    Vilken fin bild på Lotta! Vi kommer alltid ihåg lilla Lotta som så gärna hoppade in i vår bil när vi skulle på utflykter. Det är inte alla husdjur som får en så fin gravplats som Lotta fått på Strand.
    Nyjämtarna från Rolfstorp

    SvaraRadera
  2. Härliga ord, de där om att vara sig själv. Vilka underbara bilder (även om jag var med i fjol också så gör det inget). Kram

    SvaraRadera
  3. Som alltid , kloka ord ,välgenomtänkt och tyvärr , självupplevda kränkningar , som du idag hoppas jag , skulle ha bemött på ett annat sätt .
    Vissa lärare på Vattudal var inte ett dugg bättre de heller mig veterligt . De hade sina gunstlingar och de övriga satte de på plats som var mindre värda .
    Tänk att skolan är för så många ett rent helvete år ut och år in , och det fortsätter !
    Många går därifrån med hat och bitterhet !
    Tyvärr !!!

    SvaraRadera
  4. Men har inte dom bott borta med mormor och morfar? Fick för mej att dom haft med sej alla på semestrar?

    SvaraRadera