I går åkte jag med Moa till Östersund och träffade en ortopedläkare.

De upptäckte för ett tag sedan att Moa har en förskjutning i vänster armbåge, som gör att hon inte kan räta ut armen och handen i 100 grader. Själv verkar det som hon inte har tänkt på det, men hon är antagligen så van så hon vet ingenting annat. Läkaren sa att det kommer att bli en operation. 

Fast jag har varit inställd på det, och vet att det kommer att gå bra så får jag ändå en klump i magen. en känsla som inte går att beskriva, för de som inte har varit med om det. För hur det än är så är det min lilla tjej som får stå ut allt detta, och det tar liksom aldrig slut. 

För på måndag ska vi åka till Östersund på tandregleringen med Moa. Då ska hon få "domen" om vad de tänker göra med hennes felbett, och de tänder som ska komma ner framtill i överkäken som kommer snett.

Det kommer att bli en del resor till Östersund, tur att vägarna är bara nu och att det är ljust på kvällen, i alla fall fram till kl. 20.

När jag blir för trött så känner jag mig alldeles tom, jag känner mig varken glad eller ledsen, bara tom. 

Då är det, det bästa att gå och lägga sig, och det tänker jag göra också. 

God Natt!

:O)