Leendet du sänder ut vänder åter till dig




måndag 25 oktober 2010

Hur räcka till?

Det finns dagar då jag inte vet vilket ben jag ska stå på.
Hur ska jag räcka till?
Frustration
Samvete
Det är inte lätt att vara mamma alla dagar. Det ska gudarna veta.
Ingenting gör sig själv.
Men det är sannerligen inte lätt att vara sambo heller.
Kvinnor och män tolkar saker olika.
Det kan vara att någon har lagt en sak på ett ställe där den egentligen inte ska ligga, men vem förväntas ta bort den, och hur länge ska man vänta innan den tas bort?
Tidsperspektiv. 
Alla människor är ju på ett visst sätt.
Jag är av den personen att jag vill att det ska hända saker. Se resultat. Passa på när man kan. Jag kliver hellre upp lite tidigare på morgonen för att känna att det finns tid, utan att stressa.
Jag vill få ut så mycket av dagen som det bara går. Och när jag har gjort det jag har tänkt så känner jag mig glad och nöjd. 
Jag servar människor i princip hela dagarna. Först barnen på morgonen innan jag går på arbetet, sedan hela dagen på arbetet, och sedan igen när jag kommer hem.
För att jag ska slippa gå på affären och handla efter arbetet så brukar jag ibland gå på lunchrasten, för att spara tid, när det efter maten är dags för diverse träningar.
Jag "jobbar" två skift kan man säga, utan uppehåll.
Men så blir jag trött på kvällen också. Och det är väl inte så konstigt heller.
Jag ger väldigt mycket av mig själv, och begär väl egentligen inte så mycket tillbaka. 
Jag vill ha rent och snyggt runt omkring mig. Inte en massa saker som ligger här och var.
Jag försöker i den mån det går att pränta in i barnen vad som är rätt och fel.
Vara en så rättvis mamma som det bara går.
Hålla en lagom kompisnivå, men det kan vara svårt ibland tycker jag.
Vara konflikthanterare, ofta flera gånger om dagen.
Trösta och krama.
Läxläsning.
Och laga en så bra mat som det bara går på veckorna, och som tiden tillåter.
Det handlar om val som vi gör.
Vi skulle kunna välja bort alla våra och barnens fritidsaktiviteter, men då skulle vi också välja bort något som vi brinner för allihopa. Sådant som vi tycker är roligt.
För det är på veckorna allting händer, och då gäller det att planera och ha en framförhållning.
Skapa rutiner som passar familjen.
Att räcka till som människa kan kännas övermäktigt.
Fullständigt kaosartat.
Känslomässigt turbulent, från skratt till gråt, eller tvärtom.
Det är tur att alla dagar inte ser lika ut.
För mig är bästa medicinen att sova. Skriva av mig.
Eller ta en rask promenad och rensa huvudet.
Alla har sina olika knep.
Det är huvudsaken att man gör det som känns rätt för en själv.

6 kommentarer:

  1. Det där känner jag igen. Här har vi också en 'uppstyrd' vecka varje vecka - aktiviteter varje kväll, men då har jag räknat in alla barnen :o) Igår, söndag, lagade jag tre middagar - då har vi det fixat för måndag-onsdag. Det är något som jag gjort ända sedan vi fick första barnet. Under tiden jag var i köket lade Lasse på vinterdäck på bilarna - vi hade 'fullt upp' någon timme där.
    Det är en hektisk period vi är inne i, men det gäller som sagt var att prioritera. Mår man bra själv är det lättare att 'mota' stressen. Sedan får man försöka att hjälpas åt i familjen, det är viktigt. Man hittar förhoppningsvis det knep som passar en bäst.
    Kram
    Towa

    SvaraRadera
  2. Skönt att ha någon som förstår. Det där och hjälpa till är det lite si och så med.
    Kram Katarina.

    SvaraRadera
  3. Ja det där är inget lätt situation.
    Känner så väl igen den när barnen hade aktiviteter och läxläsning om vartannat. Det fick planeras och ha bra framförhållning så gott det gick. Ibland var man så trött så man nästan stod och sov.
    Kram:)

    SvaraRadera
  4. Känner också igen mig i det där. Ibland går det verkligen bara runt och jag önskar få kliva av rullbandet och bara stå vid sidan av och betrakta kaoset. Tyvärr är jag inte alltid ledig för göromålen hemma på grund av mitt jobb som ofta följer med hem. Man är verkligen tu delad.
    Nå, förhoppningsvis kommer det lugnare tider men under tiden det är som värst hektiskt är planering a och o för att få det fungera.
    Kram kram

    SvaraRadera
  5. Så rätt du skriver. Kan inte annat än att hålla med. Hoppas att du iaf har det bra. Kram till dig.

    SvaraRadera
  6. Jag tror att det är skönt att känna att man inte är ensam, och just det där igenkännandet när man läser något eller pratar med någon.
    Kramar till er alla/Katarina :O)

    SvaraRadera