Glädjeämnen

När jag har en dålig dag brukar jag försöka tänka att jag har så otroligt mycket som jag kan glädjas åt i mitt liv. Jag har det bra på alla sätt och vis.

Bla. träffar jag många fantastiskt trevliga människor både privat och i arbetet.

Jag har förmånen att arbeta med äldre människor. Ända sedan jag var liten har jag tyckt om att vara med äldre. De ger mig så mycket tillbaka. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag kommer in till en boende och jag möts av ett leende. Jag är mycket noga med att visa dem respekt, empati och försöka vara så lyhörd jag bara kan. De är oftast väldigt tacksamma.

Häromdagen pratade jag med en kvinna som tyckte att vi personal är oumbärliga för henne. Hon sa -Vad skulle jag göra utan er? -Jag kan ju inte göra någonting utan er hjälp. Då sa jag till henne att du behöver inte göra någonting annat än att vara dig själv. Vi är ju här för din skull.

Varje gång jag kommer in till en annan kvinna på morgonen så säger hon alltid -Välkommen Välkommen , men vad roligt att se dig. Då kan jag bara konstatera att jag har nog, trots att det kan vara både tungt och stressigt periodvis, det bästa jobbet. Vilken annan får det välkomnadet när de sätter sig framför datorn eller i grävmaskinen på morgonen?

Jag har svårt att föreställa mig att jag ska bi gammal en dag. Med åldern kommer sjukdomar och åkommor. Jag vill helst inte tänka på det. Ändå har jag det så nära inpå mig. Jag ser hur människor förändras. Jag förstår att människor blir bittra när de råkar ut för svår sjukdom. Att från att ha levt ett aktivt liv, till att kanske bli sittande i en rullstol och kanske inte har förmågan att torka sig själv i rumpan. Det sänker både självförtroendet och självkänslan.
Då känns det extra viktigt för mig att leva livet. Inte ta ut en massa i förskott. Jag bor på ett litet, men tryggt ställe på jorden. Jag bor nära mitt arbete och skolan ligger ett stenkast från vårt hus. Jag behöver inte frakta mina barn med pendeltåg, buss eller tunnelbana på morgonen i flera timmar innan jag börjar mitt arbete. På det viset känner jag mig bortskämd och samtidigt privilegierad. Med det är ett val man gör. Jag är glad att mina barn får växa upp här. Sedan längre fram i livet får de göra sina egna val.
Livet går inte att förutse, och tur är väl det.
Min vision och strävan är att vara en pigg pensionär (passsionär) som kommer i den möjligaste mån klara mig själv, motionera, resa mycket, vara med i föreningar och gå på kurser och cirklar.
Med detta vill jag önska er alla en riktigt trevlig helg.
:O)