Leendet du sänder ut vänder åter till dig




tisdag 23 mars 2010

När kroppen säger i från...

så lyssnar jag bättre nu än förut.
Ändå finns tendenserna att jag låter det gå lite för långt. Det tar liksom ett tag innan jag kopplar i hop
1 och 1 och förstår läget.
Som den person som jag är, om mig och kring mig och vill allas bästa så tror jag att kroppen bromsar men inte huvudet. I tanken fortsätter jag, och så plötsligt slår huvudvärken till som en blixt från klar himmel, och kroppen känns som om den inte hänger med. Den bara finns där.
Ena minuten fryser jag och andra minuten svettas jag.
Jag har inte sovit så bra de senaste två veckorna. Jag somnar när jag går och lägger mig men, sedan kan jag vakna flera gånger varje natt och ligga vaken, titta på klockan och jag blir så fruktansvärt frustrerad.
Det har jag förstått nu är en varningsklocka.
Det är inte så att jag känner mig deppig, snarare mättad på alla intryck utifrån som jag omges av hela dagarna. Jag har massor med måsten, ansvar och skyldigheter som jag ska ta hänsyn till. Det kan jag oftast tycka är positivt, men till en viss gräns förstås.
Sedan tar det massor av energi att få någon slags struktur på/med barnen. Det skall jag inte sticka under stolen med. Mornarna är värst. Att jag tar mig på arbetet i rätt tid är många gånger ett under. Ryggsäckarna ska kompliteras med tex. utedagsfika och barna är tidsoptimister. Det ska helst sölas på och mitt tålamod tryter allteftersom. Som tur är, är det en kort stund. Skulle jag vistas i samma stresstillstånd lägre än så, så vette sjutton.
Mitt i alltihopa så trivs jag med det liv som jag lever.
Jag borde kanske bara lära mig att känna igen varningssignalerna tidigare så jag kan dra ner på farten.
Jag försöker men, uppenbarligen så lyckas jag inte alltid i den utsträckning som jag skulle behöva.
Kraam
:O

2 kommentarer:

  1. Att ta det lugnt, bromsa och ta hand om sig själv är ju inte så lätt.

    Jag är av naturen lat, vilket räddat min hälsa mer än en gång. Jag kan hålla kurs - tror ni är många som behöver gå den :)

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag har ju lite svårt att tro att du är lat, men säger du det så. Jag anmäler mig direkt till din kurs. När ska vi börja? Då får jag träffa dig mera. Sist var i juli förra året någongång. Kram Kram :O)

    SvaraRadera