I dag har jag känt mig som en riktig flitig "Lisa". Jag har fått så mycket gjort. Sådant som jag har tänkt göra länge, och nu sitter jag här med en välförtjänt tekopp och kopplar av.
Det känns så skönt.
Ugnen/spisen skiner som om den nästan vore ny. Det glimmar rentav till i ugnsglaset som man knappt kunde se igenom innan.
I morse hörde jag en låt som jag kände igen. Jag minns den som grym och sorglig, så jag gogglade och hittade texten som skrevs av Björn Afzelius 1974.
Sången gavs bort till Monica Törnell som gjorde en inspelning för Sveriges radio 1975.
Den heter: En kungens man
Maria går på vägen som leder ner till byn
Hon sjunger och hon skrattar åt lärkorna i skyn
Hon är på väg till torget för att sälja lite bröd
Och solen stiger varm och stor och färgar himlen röd
^^^^^^^^
Så möter hon en herre på en häst med yvig man
Han säger: jag är kungens man, som tar vad jag vill ha
Och du är allt för vacker för att inte ha nån man
Följ med mig in i skogen ska jag visa vad jag kan
^^^^^^^^
Hon tvingas ner i gräset, han tar på hennes kropp
Hon slingrar sig och ber honom att för Guds skull hålla opp
Men riddaren bara skrattar, berusad av sin glöd
Hon tar hans kniv och stöter till och riddaren är död
^^^^^^^^
Dom fängslade Maria, hon stenades för dråp
Men minnet efter riddaren, det firas varje år
Ja, herrarna blir hjältar, och folket det blir dömt
Och vi som sett hur allt gått till får veta att vi drömt
Den går även lyssna på, på Youtube.
:O)
Härligt att du varit så duktig, te är aldrig fel... Maria går längs vägen är otroligt vacker och sorglig... Kram
SvaraRadera