Leendet du sänder ut vänder åter till dig




onsdag 13 januari 2010

Jag tittade på Familjen Annorlunda häromkvällen. Oj Oj Oj. Jag skulle inte vilja byta.
Men de har valt helt och hållet själva och de verkar vara otroligt nöjda och glada så då tycker jag att det är bra. Jag ska inte döma deras val. De gör det fantastiskt bra som får vardagen att gå i hop.
Jag tänker på familjen från Märsta som bor 9 st. i en 4:a. Utrymmesmässigt fanns det inget mera som de kunde göra för att få plats med allt. Där kan det inte finnas något ställe som man kan få gå i från och få vara för sig själv, inte ens på toa :O)
Men det är väl kanske så att man anpassar sig, finner sig i och vänjer sig så det blir helt naturligt och att hjälpa till med de mindre syskonen etc.
Det var väldigt strongt gjort av pappan i den här familjen att ta med alla barn till stormarknaden och handla tycker jag. Som de sa, många viljor, måste kräva tålamod av stål?
De såg det heller inte som något jobbigt att ta med sig alla barnen ut i skogen. Men samtidigt så fick vi ju inte se vad som hände innan de tog sig i väg heller, då de stod i hallen och skulle få på alla stövlar var bara en kort sekvens. Det kanske förskönas en aning i tv, vad vet jag?
Jag blev så full i skratt då en av flickorna i familjen från Älvdalen sa att mamma ska vara hemma och vika tvätt, när hon var och arbetade på kvällen och "bara" pappa var hemma.
Det är så barnen ser på oss mammor. Men det är kanske också en slags trygghet i sig?
Petter och Moa tittade också på detta program och kommenterade en del av det som hände.
Förhoppningsvis lärde de sig någonting av det :O)
Det är lätt att gnälla och tycka att det är jobbigt att vara förälder, och visst är det det i bland. Det är inte lätt att klara ut konflikter, vara rättvis och konsekvent med allt från godis bara på lördagar till när de ska gå och lägga sig.
Allt är inte bara svart eller vitt.
Ha en riktigt bra onsdag!
:O)

3 kommentarer:

  1. Mm, ibland är det grått, ibland är det svart att vara förälder men ofta är det också helt färgsprakande. Jag brukar ibland tänka på hur ofta vi sällan ha gapskrattat en vanlig torsdag Mannen och jag om vi inte haft barnen :-) I och för sig hade vi inte slitit av oss håret i frustration så ofta heller ;-)

    SvaraRadera
  2. Hur sällan vi skulle ha gapskrattat menar jag förstås :-0

    SvaraRadera
  3. Med en mormor som födde 13 och en kusin som har 10, har jag alltid drömt om många barn.

    Nu hann jag bli rätt till åren innan jag träffade någon som ö h t ville bli far till mina och när han väl var det tyckte han att två var mer än nog :)

    Så även om jag är hjärtinnerligt tacksam för dessa, avundas jag nog lite dem som berikats med flera barn....

    SvaraRadera