Leendet du sänder ut vänder åter till dig




måndag 2 november 2009

Hej!

För mig är det en självklarhet och naturligt att jag hejar när jag möter någon som jag känner eller i alla fall vet vem det där, men det verkar inte vara självklart för alla.
Det där har jag förundrats över många gånger varför en del människor inte hejar vissa gånger, medan de hejar och kanske till och med pratar andra gånger.
Många som jobbar tex. på affär tycker jag är sämst på att heja. De kan vara nästan överdrivet trevliga och tillmötesgående och tittar mig i ögonen när de jobbar, men sedan när jag möter dem utanför affären så tittar de åt ett annat håll eller låtsas inte se mig överhuvudtaget.
Det där kan jag tycka är frustrerande att inte veta från gång till gång om de tänker heja eller inte.
Jag tycker att detta är ett mycket märkligt beetende.
Vad beror det på att människor gör så här?
Ett hej kostar ingenting, man förlorar heller ingenting på att heja, tvärtom.
Ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag att det är oförskämt.
Och det är vuxna människor???

4 kommentarer:

  1. Dom kanske är lika disträ som jag är mellan varven.
    Ofta går jag i mina egna tankar och är stressad när jag är ute och missar att heja eller känna igen folk.

    kram
    strömma

    SvaraRadera
  2. Hej Strömma! Jag kan ha överssende med att man kan vara disträ eller stressad i bland, det är även jag, men det jar har noterat är att det är alltid samma människor som beter sig på det här viset.
    Kram Katarina :O)

    SvaraRadera
  3. Eller, om man jobbar i affär, kan det vara så att man tar på sig arbetsrollen och verkligen gör sitt bästa då, men egentligen inte är någon "hejig" typ privat?

    Du skulle förresten varit med i Sthlm för några år sedan när Felix hejade på alla - hahaha - han kunde lika gärna hotat 90% med kniv - de såg alldeles förskräckta ut!

    SvaraRadera
  4. Ok. det är möjligt att det är som du skriver Anneli, det är nyttigt att få andras/dina perspektiv på saker och ting. Jag kanske har fel, och alla är vi olika, men jag står ändå fast vid det jag har skrivit. Det är så jag upplever det när folk inte kan heja. Jag begär inte att folk ska stanna och prata. Jag tycker bara att det handlar om vanligt folkvett/hur vi är uppfostrade.
    Det är inte bara personer som jobbar specifikt på affärer utan i allmänhet personer som har ett serviceyrke som jag syftar på, det kan vara en frisör eller farmaceut också.
    Hur skulle det verka om jag struntar och hejar på anhöriga till boenden när jag träffar dem utanför arbetet om vi vänder det så?
    Jag hejar personligen en gång för mycket än inte alls.
    Nog om detta.
    Jag tycker att det är roligt att du törs sticka ut med dina tankar och fundringar. Vi kanske inte alltid tycker lika, men kan ändå mötas på mitten på nått sätt. Så upplever jag det i alla fall. Många är lite för rädda för att stöta sig om de ifrågasätter varför man tycker si eller så. Alla ser saker från olika synviklar utifrån erfarenheter.
    Kram Katarina :O)

    SvaraRadera