Leendet du sänder ut vänder åter till dig




söndag 25 oktober 2009

Vad skönt det känns att jag har kommit dithän i livet då jag känner att jag har samlat på mig tillräckligt med både mod och styrka att säga nej när jag känner att något inte känns bra/rätt. Jag gjorde det i går och efteråt kände jag mig riktigt nöjd och stolt över mig själv. Jag var inte otrevlig på något sätt utan rak på sak och gav inte vika för mina åsikter.
Hade jag inte ringt det där samtalet så hade jag gått och gnagt och grubblat, men nu kunde jag i stället lägga det där bakom mig och känna lugn.
Dessutom är det en oerhörd befrielse att slippa känna det där dåliga samvetet efteråt som jag alltid gjorde förut. Om personen blir sur så är det inte mitt problem, jag ska inte behöva be om ursäkt för något som jag inte vill göra och som känns rätt för mig.
Jag har slutat att krusa folk för att det ska passa dem och vara dem tillags. När det gäller barna så kan jag göra ett undantag beroende på vad det handlar om. Samtidigt är jag öppen för att kompromissa om det behövs.
Givetvis har det krävts en del för att jag har kommit dit jag står i dag. Jag kan nog säga att jag har gått livets hårda skola/väg. Jag har inte fått någonting gratis, tvärtom. Men av allt som har varit jobbigt har jag gått styrkt ur. På gott och ont. Jag vet att jag kan klara mig själv och ingen har befogenhet att sätta sig på mig om de inte kan bevisa att jag gjort någonting fel.

Jag har lärt mig av misstagen. Nyttigt och insiktsfullt.
Detta kanske låter hårt, men det är precis så här det är. Man blir härdad, men samtidigt också väldigt ödmjuk till sådant som betyder oerhört mycket och som jag kan strida för tills rättvisa skipas.
Jag står för vad jag tycker och det är jag glad för att kunna skriva här i dag.
Jag känner mig stark.
Jag vet vad jag vill.
Jag älskar inte mig själv, men känner mig ändå nöjd och kan också därför känna empati för andra.
Jag är så glad att jag har kunnat ändra uppfattning om människor som jag har uppfattat helt fel. Kanske för att jag har gett dem en chans och lärt känna dem.
Däremot är jag inte stolt över att det finns människor som jag har hämndtankar på.

Jag älskar inte alla och kan därför heller inte räkna med att alla älskar mig. Sånt är livet. Take it or leave it.

10 kommentarer:

  1. Ja du Svägersk!!! det där var det bästa du skrivit!!!! Gillar din linje i det du skriver om!!!

    kram kram/ Svågern

    Ps.... mig gör det inget om du krusar :-)

    SvaraRadera
  2. Jag kan bara hålla med föregående talare.. *S* Men äntligen glimmar du till Katarina och det gillar jag.. Jag har själv kommit dithän i livet att jag har hellre få men riktiga vänner som jag kan lita på.. Jag orkar inte med folk som suger musten ur en... Och i en vänskaps relation ska det vara ge och ta. Visst det kan variera emellanåt beroende på läge och händelse men i slutändan brukar det ge sig... Och jag hoppas att mina vänner kan säga nej om dom känner att något inte känns roligt osv.. För jag har lärt mig att säga ifrån bestämt ibland men ändå lite ödmjukt... Och krusa skall man aldrig göra... Sedan "skiter" jag faktiskt i vad andra tycker om saker man gör eller tycker.. För som du skriver måste man tänka på sig själv... Detta var riktigt roligt att läsa för du bjuder till lite djupare.. Vi syns imorgon Kramelikram

    SvaraRadera
  3. Som vanligt glömde jag skriva signatur... Men du föratår väl att det var jag Kramelikram Mia

    SvaraRadera
  4. Tusen tack för de komplimangerna. Det gläder mig mycket :O)
    Mitt skrivande handlar om stundens ingivelse.Jag kan inte bara skriva någonting utan det ska ha hänt någonting, blivit berörd, upprörd, jag ska ha sett, hört eller läst någonting som känns rätt att skriva om. Sedan handlar det väldigt mycket om att jag ska vara i rätt stämmning. Går det lätt att börja skriva ett inlägg så flyter det bara på, det ena ger det andra. Sedan vill jag ha variation i min blogg. Lite av varje. Jag vill helst förmedla sådant som man blir glad av att läsa, igenkännande och aha upplevelser, för det är så mycket som händer där ute som gör oss både arg, ledsen och besviken ändå.
    Jag vill få dem som läser inklusive mig själv att känna det där trygga och mysiga i min blogg.
    Jag gör bloggen mest för mig själv för det blir som en slags terapi och avkoppling, men jag blir jätteglad när någon har kommenterat och reflekterat samt när jag har fått positivt gensvar från människor som har kommit fram till mig och sagt att de tycker att jag skriver bra. Det uppskattar jag jättemycket.
    Kraaaamar Katarina :O)

    SvaraRadera
  5. Du är bara bäst katarina Kram Mia

    SvaraRadera
  6. Som jag lärt känna dig har du med din klokskap all anledning att vara stolt och nöjd över dig själv. Blir bara lite bekymrad/förvånad/brydd när du skriver att du inte älskar dig själv??

    Varför inte?? Personligen tycker jag att det är någonstnas där man får börja, för om inte jag kan älska mig, hur ska jag då kunna älska andra och hur ska andra kunna älska mig?

    Tycker du är värd att älskas - även av dig, serru!

    SvaraRadera
  7. Ja du Anneli, jag kan faktiskt inte riktigt sätta fingret på varför, men jag tycker att älska är ett väldigt starkt ord och jag känner mig nöjd med att jag accepterar att jag inte kan bli/vara någon annan än den jag är. Jag tror att mitt förflutna när jag blev retad i skolan och skoltiden överhuvudtaget har satt starka spår i mig. Även vuxenlivet har varit kämpigt periodvis och som jag skrev i inlägget så har jag inte fått någonting gratis här i livet. Jag har fått kämpa mig igenom mycket tufft. Jag har inte haft något riktigt bra självförtroende, det är bättre men jag får jobba på det hela tiden.
    Stor kram till dig Anneli/Katarina

    SvaraRadera
  8. Bra skrivet Katarina och jag tänker att det finns stora fördelar med att bli lite äldre, få erfarenhet... Tänk så mycket klokare man är nu än när man var 20 ;-) Kram

    SvaraRadera
  9. Håller med dig helt och hållet Jenny :O) men då när jag var 20 så trodde jag att jag visste allt, ja i alla fall nästan för jag var ju sk. "vuxen". Nu vet jag bättre. Trevlig helg! Kram Katarina.

    SvaraRadera
  10. You go girl!
    Kram, Lena

    SvaraRadera