Vissa dagar känner jag en enorm saknad av Lotta. Det riktigt värker i mig. Jag saknar hennes närhet då hon fanns här som ett trevligt och kärt sällskap, till att hon låg i mitt knä och jag kunde dra handen genom hennes päls.
Hon fanns här när jag både var glad och ledsen.
Hon hade sina egenskaper och jag lärde mig hur hon ville ha saker och ting.
Det som kändes mest i hjärtat var att oavsett hur länge jag hade varit borta så kom hon alltid och mötte mig i dörren, som att hon välkomnade mig hem.
Hon blev glad och viftade på svansen.
Lotta var väldigt speciell för mig. Hon föddes 3 maj 1996.
På sommaren, under semestern hämtade jag Lotta i Kövra i Oviken, hos en bichon friséuppfödare. Hon ville att Lotta skulle heta Storsjöviddens miss snövit, men det ville inte jag. Hon såg verkligen inte ut för att heta snövit.
Jag "döpte" henne till (Storsjöviddens miss) Lotta Olofsson istället.
Hon var så gudomligt söt.
Jag önskar att jag hade ett kort på henne att visa upp här när hon var valp.
Pälsen var alldeles fluffig. Hon for runt som en liten tuss, lätt som en fjäder och full av energi.
Lotta var tålmodig och anpassnigsbar. Hon krävde inte så mycket.
Jag fick dåligt samvete när jag inte alltid orkade eller ville gå längre promenader med henne, eller gosa när hon ville.
Gud vad jag önskade att hon kunde säga någonting i bland när hon tittade på mig med sina mörkbruna ögon.
Nu när hon blev sjuk så har jag funderat många gånger på om jag gjorde rätt att ta bort henne. Min magkänsla och hjärtat säger att jag gjorde rätt även om det var ett fruktansvärt jobbigt beslut.
Jag var med henne ända tills hon drog sista andetaget och det var väldigt lugnt och fridfullt.
Det gör ont att mista en så trogen och snäll vän.
Det är tur att jag bara har fina minnen.
Det förstår jag att du saknar henne, det är ju något speciellt med dessa fyrbenta vänner man har.. och jag vet att du tog rätt beslut Katarina, för hon mådde ju inte bra när vi var in till stan.. Och du ville ju inte att hon skulle få lida. Men min tro är att hon är med dig iallafall, hon vakar över dig och skuttar omkring inne och gör en massa bus som du inte ser.. Ha det bara bäst Kramelikram Mia
SvaraRaderaTack Mia!
SvaraRaderaSkönt att någon förstår och vet hur det kan kännas. En del negligerar och tycker det är löjligt att man kan bli så fäst vid ett djur.
Det är kanske Lotta jag "hör" i bland då :O)
Varm kram Katarina.
Hejsan!
SvaraRaderaFörstår mer än väl hur det känns att förlora lilla Lotta, som var en sådan kär vän och som ni haft så länge. Hon var verkligen jättesöt och mycket tilgiven.
När ni tänder ljus för henne på Strand, så vet hon att ni aldrig glömmer henne.
Kram Gun