Jag har tänk på att det är titt som tätt jag går och tänker på att jag skulle vilja vara någonannanstans än där jag just för stunden är.
Jag kan tex. tänka när jag är på jobbet att jag skulle vilja vara hemma, men när jag är hemma så kan jag i bland tänka att jag skulle lika gärna hade kunnat jobba, helst om barna bara håller på att bråka och tjafsa, och om alla måsten hemma bara står en upp i halsen.
Samtidigt som jag trivs väldigt bra med att vara hemma.
Jag hör ofta andra också säga att de önskar att de vore någonannanstans.
Det är väl kanske som när vi gärna vill ligga kvar i sängen på morgonen och slippa kliva upp när klockan ringer på en okristlig tid.
Fast i längden så är ju inte det så roligt heller. Man vill ju ha ett jobb att gå till. Känna sig behövd och bekräftad för de kunskaper man har. Och pengar vill man ju tjäna.
Kan vi inte känna oss riktigt nöjda?
Acceptera att så här är det?
Vi skulle ju inte uppskattat ledigheten lika mycket om vi inte arbetade och vice versa.
Ja jag vet inte jag.
Lev i nuet!
SvaraRaderaÄr den bästa uppmaning man kan få, tycker jag. Men har själv svårt att leva upp till det - är liksom ofta steget före, på väg, längtande, sökande.
Fast ändå nöjd, oftast.
Kram!
Jo jag är väl också oftast nöjd, men det är väl så att jag också är längtande och vill göra så otroligt mycket så man ligge ett steg före hela tiden i tanken, kanske? ja som sagt jag vet inte riktigt vad det beror på.
SvaraRaderaKram Katarina :O)
Så kände jag det förrut också. Var jag hemma så längtade jag iväg och var jag borta så längtade jag hem.
SvaraRaderaNu mår jag så gott hemma och känner en sån ro inom mig.
Vad mycket god mat du lagar. pekar nedåt till laxen.
Lax är så himlans gott och det äter vi också nu och då. Jag brukar använda vitlök och bostongurka i gräddfil till fisken.
Jag ska testa din variant nån gång.
kram
Ingrid