Leendet du sänder ut vänder åter till dig




onsdag 15 juli 2009

Kära vänner

I dag är det den 15 juli. Det är exakt mitt i sommaren. Jag har snart haft 4 veckor semester.
På måndag tar föräldraledigheten över i 2 veckor framåt.
Just nu i skrivande stund sitter våra goda vänner från Halland i en bil någonstans på väg hit till oss. Det ska bli så roligt att träffa dem igen. Vi träffs en gång om år. I fjol var vi och hälsade på dem. Då bodde vi i Ullared på campingen i en vecka.
Jag tänkte att jag ska försöka dra lite kort om hur vi träffades.
Det var i juni 1999. Gunnar och jag var på Kreta. Vi hade varit där en vecka tillsammans med mina föräldrar, syster yster och hennes pojkar. De åkte hem dagen före midsommarafton. Vi hade en vecka kvar.
Jag tror att detta var på midsommardagen. Vi skulle åka över med båt till Santorini. På båten bland alla utländsktalande hör jag ett par (mor och dotter) som pratar svenska. Vi stod bakom dem i kön så jag tilltalar dem. Det var som att vi fann varandra direkt. Vi umgicks faktiskt under hela dagsturen, även på bussresan runt Santorini.
När vi kom tillbaka till Rethymnon så träffade vi resten av deras familj (fadern och den andra dottern) i hamnen. Vi bestämde att vi skulle träffas och äta middag tillsammans innan vi skulle åka hem. Sagt och gjort. Gunnar och jag åkte in och vi åt tillsammans. Sedan bjöd de upp oss på deras hotellrum. Där bytte vi telefonnummer så att vi skulle kunna hålla kontakt.
Som alla vet så är det lätt att sådant rinner ut i sanden när man sällan kan träffas och bor långt i från varandra. Men denna solskenshistoria som jag faktiskt tycker att det är har hållit i sig ända sedan dess. Vi träffades första gången på våren 2000 då de kom upp till oss och åkte skoter för första gången i deras liv. På hösten åkte vi ner och hälsade på dem, då var Petter bara 1 månad gammal.
Sedan har vi åkt varannant år till varandra och det är ett lika kärt återseende varje gång.
Nu är deras döttrar vuxna så det är Gun och Bertil som vi träffar.
Dessutom håller jag och Gun mailkontakt en gång i veckan.
Det var dem som tog oss till Ullared och Gekås första gången och sedan har vi varit dit en gång per år. Jag bara älskar den affären. Men om det skriver jag mera en annan gång.
Nu ska jag börja förbereda deras ankomst vid middagstid.
I morgon ska vi åka till Flykälen och äta kams och kesfil.
På åteseende! :o)

3 kommentarer:

  1. Hej Katarina! Jag pratade precis med mamma och pappa och läste upp från din blogg, de blev så glada över ditt fina inlägg! Tiden går verkligen fort. De är nu i Mora! Ha det så trevligt tillsammans, kram från Linda

    SvaraRadera
  2. Du ska ha så mycken tack själv Katarina (och Gunnar) för hjälpen i söndagsmorse. Allt gick som bara hejsan med några fler armar :)

    Passa på och njut nu av din fortsatta ledighet. Kul med väntande besök, och så spännande det låter med den 21 juli :)

    Kram från Gunilla

    SvaraRadera
  3. Hej.
    Härligt med vänner där det verkligen klickar på en gång och att man lyckas hålla kontakten. Vi är inte världsbäst på det men å andra sidan vet vi att vi har varann när det blåser.

    Ja det var en ganska udda upplevelse att se hunden sitta där i soffan och inte var han särskilt intresserad av att flytta på sig heller. Den var ju tack och lov väldigt snäll. Vad jag vet har de inte hittar någon ägare till den ännu. Tidigare på natten hade den sprungit uppe på bygda. Stackars liten :-( Hoppas polisen finner hans ägare.

    Givet ska vi träffas. Jag hör av mig till veckan.
    Ha det så bra och kram kram

    SvaraRadera