Leendet du sänder ut vänder åter till dig




måndag 18 maj 2009

Förvirrad!

Plötsligt känns allt så övermäktigt. Jag tror att jag känner mig precis som den här spikisen, som ett plockipinn. Splittrad på nått sätt.
Jag grubblar värre än någonsin.
Jag hinner inte tänka klart en tanke så poppar det upp en ny i mitt huvud.
Jag har inte ångrat mig vad det gäller Gunnar, nej, nej.
Det är allt annat som just nu känns för ogreppbart.
Jag har ingen ork, ingen entusiasm som jag oftast brukar ha, jag har inte lust att träffa en massa folk som jag heller aldrig brukar ha något problem med. Jag känner mig vissen. Mina blad hänger. Jag är trött.

Trots resan till Sundsvall som var jättebra på alla sätt och vis så skulle jag behöva något som piggar upp mig. Det är liksom inte likt mig att känna så här.
Det känns som att det ställs höga krav (medvetet och/eller omedvetet?) på mig som jag inte orkar med just nu.
Jag är kanske känsligare än vanligt? Tar åt mig lättare, mera mottaglig för påtryck och intryck som påverkar mig negativt. Jag kanske missuppfattar? Missförstår? Inbillar mig?
Jag känner mig inte inspirerad.

Jag är inte riktigt mig själv. En formsvacka? Fortfarande i chockfas? bearbetningsfas?

Jag lovar att berätta om Sundvallsresan i nästa inlägg. Kände bara att jag vill skriva av mig mina tankar, känslor och funderingar som jag har just nu i skrivande stund.



8 kommentarer:

  1. Välkommen till min tillvaro.
    Du beskriver den ganska bra faktiskt.
    Kanske det är dags för den där promenaden så vi får lite livsboost som jag kallar det.
    Kan hjälpas åt att dra varandra ur deppträsket.
    Kram kram

    SvaraRadera
  2. Hej

    Härligt att helgens resa var bra *ler*.

    Det du känner nu är nog efterverkningar på all
    spänning och allt som hänt på slutet.
    Då kan man känna sig som avslagen cola.

    kram
    strömma

    SvaraRadera
  3. Resan till Sthlm blir nog som medicin för dig... där får du prata, umgås och ha trevligt med dina nära vänner sen länge. Don´t give up the hope... det är det sista som lämnar en.

    Kram StorSyss

    SvaraRadera
  4. Med förra veckan ifäsrskt minne... tycker jag det låter fullkomligt naturligt!

    Håller med föregående kommentatorska - en helg i Stockholm med goda vänner är inte fel!

    Stor kram!!!

    SvaraRadera
  5. Håller med samtliga ovan:-) Hoppas du orkar ta dig ut på dina promenader med stavarna - det är 'stärkande' för både kropp och själ med motion och frisk luft. På något sätt orkar man mer även känslomässigt då.

    Kram
    Towa

    SvaraRadera
  6. Hej vännen, det är fullt normalt att tiden kommer ikapp dig. Du har varit i "chock" och nu börjar du vakna, men detta klarar du också, bara du tillåter dig att känna som du gör Kramizzar i massor Mia

    SvaraRadera
  7. Hej där! Jag såg dig på ÖB och ville så gärna gå fram och säga hej, ge dig en kram eller vad som helst. Men man är så feg. Vi gick i skilda gångar i affären och allt blev så konstigt. Skickar dock en stor cyberkram och hoppas att den splittrade känslan ger med sig. Kram! J

    SvaraRadera
  8. Hej J! Jag tyckte också att jag såg dig på parkeringen utanför, men det kändes dumt att ställa mig och blåstirra och vänta ut er, i fall att. Tack så mycket för kramen. Jag hoppas att vi träffs här hemmaplan i sommar.
    Vad roligt för dig och Janne att ni ska få åka på en resa tillsammans. Det blir säkert en upplevelse.
    Tack alla ni andra för era kommentarer. Det betyder så oerhört mycket att få ert stöd.
    Kramar till er alla/Katarina.

    SvaraRadera