Leendet du sänder ut vänder åter till dig




torsdag 2 april 2009

Mitt nya liv

I höstas fick jag förmånen att gå hälsan rehab på Strömsundshälsan i Ulriksfors.
Bakgrunden till att jag fick gå detta var mina återkommande ryggskott som för varje gång blev värre och värre.
Det var vid det sista ryggskottet i maj i fjol som jag hade turen att få träffa läkaren Anders Ehnberg på hälsocentralen. Han som även är företagsläkare på Strömsundshälsan påtalade till försäkringskassan vikten av att jag skulle få gå just hälsan rehab för att förhindra flera ryggskott.

I början på september i fjol påbörjade jag min 7 veckor långa resa. Jag var så förväntasfull.
Jag hade bara hört gott om denna fantastiska arbetslivsinriktade rehabiliteringsutbildning.

Detta skulle bli början på mitt nya liv kan man säga.

Redan de första dagarna gick jag och min sjukgymnast Ann igenom hela mig. Främst fysiskt så klart men även psykist. Genom tester utformade hon ett individuellt träningsprogram till mig som jag följde 3 gånger i veckan.
Jag började sakta men säkert lära känna min egen kropp. Jag upptäckte svagheter som jag aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat bli varse annars.
Stabiliteten var det som var min svagaste punkt.
När jag lyckades lyfta på benet, när jag satt på pilatesbollen, utan att sticka iväg åt nått håll så jublade jag. Det var som att vinna högsta vinsten. Jag hade lyckats.

Förutom träningen av det individuella träningsprogrammet så hade vi krok (kroppskännedom) med Vivi, ryggympa, avspänning, qigong, vattengympa och stavgång.
På förmiddagarna hade vi teori, men även praktiska övningar med olika innehåll.
Det blev många intressanta diskussioner med inslag från egna erfarenheter.
Efter det hade vi fikapaus. Det blev som en liten mysstund med tända ljus och mycket skratt.

Vi som var där tillsammans var där av samma anledning och mål, fast med helt skilda bakgrunder av "problem".
Det kändes så skönt att ingen behövde göra sig till. Man behövde inte låtsas må bra eller förneka smärtan som de flesta hade. Vi var måna om varandra. Alla gjorde sitt bästa utifrån sin egen kapacitet och dagsform.

Veckorna gick så oerhört fort. Vips var det dags att skrivas ut. Det kändes fruktansvärt vemodigt. Jag önskade att jag hade kunnat få stanna kvar, om än bara några veckor till.
Det kändes tryggt där. Alla var så trevliga. Personalen var som skräddarsydda för sitt yrke (rätt "man" på rätt plats)
Plötsligt skulle jag tillbaka till "verkligheten" och börja jobba igen.
Jag fick träffa Anders igen och gå igenom hur jag hade utvecklats. Tidigare på veckan hade jag fått ett recept utskrivet av Ann där jag fick välja på en gruppaktivitet (vattengympa el. ryggympa) som jag föredrog. Jag valde vattengympan och hade som önskemål att få den på arbetstid. Anders tvekande inte och skrev ett intyg på att så skulle bli.

Det gav mig så oerhört mycket, och inte minst genom träningen som jag har hållit fast vid.
På tisdagar går jag på vattengympan och oftast på torsdagkvällar går jag och tränar mitt individuella träningsprogram på hälsan.
Genom träningen och vattengympan träffar jag nya och trevliga människor som jag kanske aldrig skulle ha pratat med annars. Vi är gelikar.
Det känns så bra att få gå och träna på hälsan. Det finns inga krav på att prestera mest och bäst. Vi är där för vår egen skull.

Jag önskar att försäkringskassan inser sitt stora misstag som de har gjort i och med att de drog in rehabiliteringsersättningen för dem som är i behov av detta. Jag är helt säker på att de förlorar mer på detta än de tjänar.
Jag hoppas också att de på hälsan kämpar med näbbar och klor att få tillbaka hälsan rehab.
Alla skulle få gå på hälsan rehab oavsett om man har "problem" eller inte.

Jag är så tacksam att jag fick gå.

http://stromsundshalsan.se/

1 kommentar:

  1. Du har så rätt, det var med en tår i ögat man fick sluta dessa mysiga veckor. jag kan bara hålla med dig om att jag hoppas också att de tänker om. Tack för att du lyckades sätta orden på hur det garanterat har känts för alla som gått denna rehab Kram Mia

    SvaraRadera