Leendet du sänder ut vänder åter till dig




onsdag 1 april 2009

De första bilderna

Jag tog och letade fram de första bilderna som är tagna på barna som vi har kunnat föra över från digitalkamera till datorn.
Tyvärr hade vi inte en digitalkamera när Petter och Moa föddes så de har hunnit bli
ca. 2 månader efter födseln på dessa kort.
Elias blev fotad nästan direkt efter födseln på BB i Östersund.
En viss likhet finns det, men inte så att jag skulle kunna säga att det är dem om jag inte visste.
Petter är nog den som är mest lik sig, men det kan ju bero på att han är lite större än vad Elias var på första kortet.

Det känns så otroligt när jag tänker på att Petter ska fylla 9 i sommar.
Det var en lång och frukansvärt jobbig förlossning. Jag tror det tog närmare 26 timmar från det vi kom in på förlossningen. Det kändes som vi provade allt som bara tänkas kunde.
Det slutade med sugklocka.
Storasyster/moster var med som säkerhet och stöd om Gunnar skulle tuppa av.
Inte trodde jag att Moa skulle komma bara 13 månader och 13 dagar efteråt.
Lilla Moa Poa föddes med navelsträngen runt halsen efter bra nog precis 3 timmar från det att vi kom in till förlossningen. Det gick så fort så jag hann knappt med.
Storasyster/moster ville gärna följa med även denna gång och det gick bra.
Redan när hon låg på magen upptäckte vi att hennes händer var breda och stora.

Då ett unikum, fortfarande ett unikum.
Mycket grubblerier var det, jag hade mycket ont i magen och jag granskade henne hela tiden. Det blev som en fixidé. Jag inbillade mig till slut att det var något fel på henne efter att de hade tagit prov för ett ev. kromosomfel. Veckorna (12 v.) tills vi fick svaret att allt var ok var grymma. Jag tror att jag levde som i en glasbubbla. Jag minns nästan ingenting från den tiden. All energi gick till att sköta Moa och Petter och grubbla.

Elias såg också dagens ljus efter ca. 3 timmar.
Minns den förlossningen bara som jobbig fast det gick fort.
Det gjorde så jäkla ont så jag spände mig som en fiolsträng.
Upplevdes troligtvis som en besvärlig patient. Jag gjorde inte som barnmorskan ville.
Det hade nog gått fortare om jag hade varit mer medgörlig.
Denna gång fick storasyster/moster stanna hemma med Petter och Moa eftersom mamma/mormor och pappa/morfar var på semester just då.

Namnen var inte förutbestämda. De fick "växa" fram.
De skulle ju liksom passa för namnet också. I dag är det som handen i handsken.
Skulle inte kunna tänka mig att de skulle kunna heta något annat.
Vi ville ha 3 barn och vi fick 3 barn.
Gunnar har väl nämnt någongång om ett till barn, men jag är nöjd.
Jag är färdig med barnafödandet och det är skönt att kunna känna så.
Nu ser jag bara framåt med allt vad det innebär med 3 barn. Det gör sig inte självt.
Jag vill försöka hinna med att se och höra dem en stund varje dag efter jobb, skola och dagis, och mellan kompisar och träningar.
Dygnet är definitivt för kort. Jag vill hinna så mycket som möjligt.
Detta med att sitta här vid datorn och pyssla med det här är otroligt avkopplande och vansinnigt roligt.
Jag upptäcker att jag klarar av mer och mer. Sådant som jag har trott har varit nästintill omöjligt att förstå och lära sig.
Livet är fullt med möjligheter bara man tillåter sig att pröva.
Nu slank jag in på något helt annat, men det är tankar som poppar upp när jag skriver så det får vara lite spontant också. Det är bara roligt.
Skriv jättegärna en liten kommentar.
Det blir som en bekräftelse/ett kvitto på att ni är in och läser.
Kram till er alla.


4 kommentarer:

  1. Hej på dig!
    Såg att du hade tittat in hos mig så jag tittar tillbaka! Va gulliga barn ni har=)
    Kram Marlene

    SvaraRadera
  2. Hallå! Vilka fina barn ni har, alla kort du lägger in är så mysiga! Kram Sanna

    SvaraRadera
  3. Hej!
    När jag ändå tittade förbi, kan jag väl passa på att säga att det är avslutning på simskolan till veckan, och det vore kul om Moa kom och fick sitt diplom och lite fika! Vi har avslutning varje grupp för sig, så Moas grupp har avslutningen på deras vanliga simtid, onsdag klockan 18.00 :)

    //Simlärar-Malin
    (Simlärare Emelie hälsar självklart till Moa hon med:)

    SvaraRadera
  4. Tiden går alldeles för fort eller hur, de börjar bli stora alla tre nu, men lika gulliga som då Kram Mia

    SvaraRadera