Det är ofta när jag pratar med folk om att vi brukar äta kycklinglever så brukar de flesta säga att de inte har ätit det, undrar om det är gott eller visste inte ens om att det fanns att köpa.
Det som gjorde mig glad var i helgen när vi var på invigningen så sa de vi satt med att de älskar kycklinglever, och att de tillagar det lite då och då.
Det finns både färsk och fryst.
Hittills har vi gjort två olika recept som vi tycker mycket om.
Den ena är den på bilden:
Kycklinglevergryta med bacon
Vi brukar ha syltlök i och utesluta basilikan.
Den andra är:
Pasta med stekt kycklinglever och vitlök
Där utesluter vi persiljan.
Båda rätterna är väldigt goda.
Den första passar kanske bäst under hösten och vintern, och den andra är lite mera vår och sommar.
Det finns många recept att utforska om man bara googlar.
Det är kul att prova nytt, och olika.
Och inte minst utveckla sitt mat intresse.
Det är ytterst sällan som vi äter något som vi inte tycker om.
Vi uppskattar väldigt mycket att bli bjudna, och överraskade på mat som vi aldrig eller väldigt sällan äter.
Då kan man få lite nya ideér.
På hösten och vintern blir det oftast mat som tar lite längre tid att laga, framför allt på helgerna, och på sommaren lite lättare mat som inte tar lika lång tid.
Det är mysigt att laga mat tillsammans.
Lyssna på lite lugn musik, prata och umgås.
Sedan att få sitta och njuta av den.
Och jag föredrar ju även en god efterrätt.
Pricken över iét.
Det är livskvalitet.

Trevlig helg och på återseende!
:O)

 

Om du skulle hitta en plånbok full med pengar, vad skulle du göra?
Visst skulle det vara lockande att ta den utan att säga det till någon?
Men om man vänder på det, och det var du som hade tappat den, visst skulle du gärna vilja ha tillbaka den då?
Du var kanske på väg att köpa något som du har sparat till länge.
Och jag tror att skulle man välja att ta den så kommer förmodligen samvetet i kapp.
Det finns oärliga människor, och så finns det ärliga människor.
Vem väljer du att vara?

Jag skulle säga att de förändringar och de val man gör går hand i hand.
Vad gör en förändring med oss?
Av egna erfarenheter så skapar det först och främst massor av känslor.
Personligen så är det oftast positiva känslor, om inte annat så när det har gått en tid, och man ser att det blev ju faktiskt riktigt bra, kanske mycket bättre än innan.
Många är otroligt rädda för förändringar.
En parantes: läste just om sådana som har metatesiofobi- en intensiv rädsla för förändring och det okända.
Ett annat uttryck som kanske också är det vanligaste är oro, som utmynnar i en oändlighet av spekulationer och ältande.
Det går åt mer tid att spekulera och älta än att tex arbeta.
En förändring kan också göra oss ledsna, arga och besvikna.
Den kan till och med leda till en kris eller trauma.
Men jag vill lyfta och försöka fokusera på det positiva med en förändring.
För vi blir ju ut för förändringar mer eller mindre hela tiden, vare sig vi vill eller inte.
Och för att handskas med dem så tror jag på att ha en positiv inställning, i stället för att "måla fan på väggen" direkt, som jag upplever att många faktiskt gör.
Att gå in med en negativ inställning smittar av sig mer än man tror, kanske omedvetet? på andra.
Det kan vara så att att man har negativa erfarenheter, men allt och alla har väl rätt till en andra chans, att göra om och göra rätt?
Så därför är det viktigt vad jag som enskild person gör för val och med en förändring.
För mig har det negativa som har hänt i mitt liv påverkat mig väldigt mycket.
Som jag ofta tycker jag har varit oförtjänt av.
Detta har lett till insikter om hur jag inte vill, och vill vara som person.
Sakta, steg för steg har jag förändrat och fortsätter förändra mig själv.
Det kan tex handla om att jag som person har varit alldeles för tillåtande och för snäll i olika sammanhang, kanske lite för naiv också, av respekt och lojalitet.
Men har känt att det har kvävt mig.
Så för att visa mig själv mer respekt, och inte tappa bort mig själv i någon som andra tyckte att jag skulle vara, så behövde jag en förändring.  
Och det var bara jag som kunde göra något åt det.
Det gjorde ont.
Det var inte lätt.
Det var inte enkelt.
Det tog tid, och det måste det få göra det.
Jag behövde få göra det på mitt sätt.
Det var nödvändigt.
En förändring som jag har gått styrkt ur.
Jag väljer med kärlek och omsorg.
Varje litet steg jag tar leder mig närmre den jag är menad att vara.

På återseende!
:O)

 

I lördags var det invigning av restaurang Vagnsliret på CB ranch på Sannaflokälen.
Och jag och Tomas var där.
Buss gick från kyrkan.
Kvällen bjöd på:
Bubbel och snittar.
Höstgryta och efterrätt.
Och underhållning.

Vi blev placerade vid samma bord som två mycket trevliga personer som förgyllde vår kväll med råge.
Mycket surr och skratt.
Alltid roligt att lära känna nya personer (Johan) och det blir helt annat än när man träffs och byter några ord på affärn (Marcia). 

Jag tycker att vi matchade varandra riktigt bra. 

Carina (ägarinnan) underhöll tillsammans med bandet RE:publiken.
Kul att få höra henne sjunga och spela munspel igen. 
Det blev ett riktigt drag.
Så roligt att Carinas dröm tillsammans med hennes man Björn har gått i uppfyllelse.
Ett bevis på att ingenting är omöjligt om man verkligen vill någonting. 

Glada människor, härlig stämning, så trevligt och roligt.

Det är sådant här som sätter guldkant och förgyller livet.
Och att dessutom få göra det på ett så fint och genuint ställe där allt är genomtänk i minsta detalj.
Så glad och tacksam.
Detta lever vi länge på.
Buss hem i mörkret och regnet.
Hade turen att få skjuts hem.

På återseende!
:O)

 

Nog är det märkligt att vi alltid få höra kritik om vi gör ett misstag, men ytterst sällan får beröm om vi gör något bra.
Det tas förgivet när du har gjort något bra, men misstaget basuneras ut med full kraft.
 Man slår sig själv på bröstet, vill ha medhåll och gärna lite "bonuspoäng".
Det finns alltid något att vara kritisk över oavsett.
Som att man letar fel att anmärka på.
Att skratta åt, håna eller prata skit om.
 Det sitter långt inne att glädjas med, och unna andra att det går bra för dem.
Det är sorgligt att man tillåter sig att sjunka så lågt som människa. 
Man kanske kommer för nära sina egna tillkortakommanden, och blir rädd att "spökena ska komma ut ur garderoben", och då är det lättare att lägga fokus på andras?
Att göra misstag är mänskligt, man får stå för dem och har du tur så får du göra om och göra rätt.
I annat fall så är det ungefär som att "Gå direkt till fängelse utan att passera gå".
  Detta är bla. de partier i opposition i vår riksdag ett väldigt gott exempel på.
Men det förekommer även på alla arbetsplatser mer eller mindre, och i relationer till andra.
Jag tror att det handlar mycket om rädsla, och att de i slutändan ändå "biter sig själv i svansen".
Och jag tror på karma.
Handling och konsekvens...

I dag är det fredag och jag är ledig.
Lite grått och trist ute.
Inga stora planer för dagen mer än några ärenden på byn.
Att hinna med det jag inte har hunnit under veckan.
För oftast när jag kommer hem efter jobbet varken orkar eller vill jag göra så mycket.
Jag trivs med mitt jobb.
Jag ger så mycket av mig själv för att jag vill och kan, och då behöver energin fyllas på någonstans, därför kommer återhämtning i första hand.
Jag är glad att jag har blivit klokare, för tidigare när barnen var mindre så hade jag inte så mycket val än att fortsätta i 100 knyck efter jobbet.
När jag ser tillbaka på den tiden så upplevde jag den som stundvis väldigt jobbigt.
Men i dag så ser jag vinsten av det.
Tre fina barn som jag är oerhört stolt över på många sätt.
Och jag tror att de också har sett vad jag har gjort, och fortfarande gör för dem.
Av ren och äkta kärlek 💗
För att jag kan och vill.

Trevlig helg och på återseende!
:O)

 

I söndags den 17:e firade vi Moa på hennes 24:e födelsedag 💝
Vi började firandet redan på lördag kväll då vi var ett stort gäng som åt middag tillsammans på Nordica.
Petter och Carro saknades dock då de är i Stockholm på en minisemester.

I fredags kväll blev vi bjudna på middag till Maria och Mattias.
Som alltid lika trevligt och god mat.

Nu har vi äntligen fått de nya vardagsrumsborden också.
Vid första leveransen så såg vi att den mindre bordsskivan var skadad, så det dröjde ytterligare några veckor innan vi fick den nya.
Mattan hittade vi på Dollar.
Vi har tagit en sak i taget, letat och funderat, och sett vad som passar oss i smaken.
Nu saknas det bara några filtar inför höststens och vinterns myskvällar.
Och kanske något slags underlägg som vi kan ha till kvällsfikat.
Det gamla bordet var väldigt känslig för att bli blött, så det ska vi försöka undvika med detta bord.  

Hösten börjar sakta göra sig påmind.
Men jag tänker försöka klösa mig fast i sommaren ett tag till.
Men jag är förberedd, mamma och pappa köpte två nya underställs set till mig på Gekå´s och på Engelsons nu när de var där och hälsade på Gun och Bertil.
De bästa plaggen på vintern.

I går kväll anmälde jag mig på kundaliniyoga.
Det är en ny yogaform för mig, så det ska bli spännande att se hur den är.
Jag har inte gjort någon riktig yoga sedan i februari, så det känns verkligen i kroppen att jag har blivit mycket stelare.
Det startar den 2 sept., men just den kvällen ska jag åka till Östersund på en handledarutbildning för att kunna övningsköra med en fru till en av mina arbetskamrater.
Vi känner inte varandra, men nu får vi möjlighet till det, och hon får möjlighet att lära sig lite mera svenska.
Det känns roligt att få det förtroendet.
Och jag lär mig säkert också något nytt, och det är ju aldrig fel.

I november ska jag få åka till Stockholm på Nationella konferensen i palliativ vård.
Det ser jag väldigt mycket fram emot, och det ska verkligen bli intressant.
Två dagar fullspäckade med föreläsningar/workshops.
Konferensen håller till på Stockholm waterfront med invigningstal av sjukvårdsminister Acko Ankarberg.
Inspirationsföreläsning av Ida Kjos och underhållning av Emil Jensen.
Jag har aldrig fått göra något liknande sedan jag anställdes i kommunen 1992, så det känns verkligen roligt.

Jobbarkväll.
Solen skiner men det blåser lite.
Livet rullar på 😄

På återseende!
:O)

 

Vad gör dig riktigt glad?
När mår du som bäst?
Och hur känns det?
Det är inte helt självklart, eller hur?
Jag tror att man tänker inte så mycket på det.
Samtidigt så går det lite hand i hand, det ena ger det andra.
Man behöver kanske bli påmind, och ta sig tid att fundera på det.
För det är ju ändå något som gör att du faktiskt blir glad och mår bra.
För mig är det mycket och olika saker.
Vad kan jag göra för att vara glad och må bra?
Jag vill känna mig trygg, jag vill trivas och känna mig bekväm.
Det är jag här hemma till 100%.
Tillsammans med dem som jag älskar.
Att vara tillsammans.
Det kan vara små saker som gör mig att glad, kanske betydelselösa för andra, men kan betyda jättemycket för mig.
Som tex när jag kliver upp på morgonen och Tomas har lagt ett 💗 i äggkoppen eller att vi skrapar en trisslott tillsammans.
Visa omtanke om varandra i stort och smått.
Att man tänker på varandra, och gör ord till handling.
Uppskattning.
En vänlig handling som inte ger känslan av att man måste göra något tillbaka, utan man gör det för att man vill och kan.
Att ställa upp för varandra, helst om man vet att det betyder mycket för någon annan.
Vara ärlig, känna tillit och förtroende.
En klapp på axeln eller att man visar att man bryr sig i ord eller handling.
Att fråga hur någon mår.
Ta sig tid.
Överraska med något som jag/andra tycker om
Att ha något roligt att se fram emot.
God mat och dryck, goda vänner, solen, värme, nybakade kakor/bullar eller bröd, lukter, blommor, en film, musik, promenader, samtal, minnen, möten med olika människor, klä upp sig, rensat och städat, resor korta och långa, uppleva, lära sig nytt, sovmornar, vara nöjd och tacksam, bli bjuden och bjuda, spontanitet....

På återseende!
:O)

Fredagen den 1 aug. åkte vi med husbilen till Sollefteå.
Vi hade bokat ställplats på campingen, och det visade sig att den låg precis intill där Diggiloo gänget skulle vara. 
Det blev väldigt varmt så vi fick gå för att köpa oss en fläkt.
Det kändes som att det kunde bli riktigt svettigt att sitta i så många timmar i solen, men bara strax efter att de satte i gång, från ingenstans öppnade sig bokstavligen himlen.
Det bara vräkte ner.
När det dessutom började åska och hagla så fick jag skynda mig till husbilen för att stänga takluckorna som var öppna för att Chess var där.
Men det var redan jätteblött i sängen, madrassen och täckena samt i den främre delen.
Jag fick lägga ut våra badlakan som skydd.
Sedan var det till att trava tillbaka i stora djupa "sjöar".
Möttes av folk som försökte ta sig därifrån genomblöta från topp till tå, men de flesta ändå med ett leende och skrattandes åt eländet.
Jag kunde vrida ur klänningen.
Men när det äntligen blev uppehåll så fick vi vara med om en helt fantastisk show från första parkett. 

Uno Svenningsson, Jessica, Andersson, Per Andersson, Ola Salo, Medina, Sanna Nielsen, Mapei, Margaux, Arwin, Bruno Mitsogiannis och Lisa Stadell.

Jag såg mest fram emot att se Ola och ...

Per.
Lika proffsiga och galna som vi har sett dem på tv.
Vi skrattade, fick "ståpäls" och bara gungade med av musiken och stämningen.
Ett härligt gäng som verkligen bjöd på sig själva, och det märktes att de hade riktigt roligt tillsammans.
När vi kom tillbaka till husbilen så var markisen så tyngd av regnet, men som tur var hade den inte gått sönder.
Vi fick göra det bästa av situationen, och vi lyckades få till en torr säng som var det viktigaste.
Tanken var att vi skulle stanna en natt till, fast på en ställplats vid High Coast Whisky, men det fick vi tyvärr avboka och åka hem i stället.  
Och det var nog det ända rätta för att få allting torrt, tvätta och städa.
Det blev minst sagt ett sommarminne utöver det vanliga.

I onsdags den 6 aug. firade vi Elias som fyllde 21 år 💝
Snart börjar ett nytt kapitel i livet i Östersund.
Han och Nova har fått tillgång till lägenheten så de har börjat flytta in.
Jag ser mycket fram emot att se den.
Jag gläds verkligen med dem.

I torsdags åkte jag och Moa till Östersund för att SPA´a på Hotell Östersund och Head SPA behandling.
Jag vann ett presentkort där för ett bra tag sedan, och nu var det dags att använda det.
Moas sista semestervecka, och min 4:e arbetsvecka, så det passade bra att boosta oss lite inför hösten, och få tid tillsammans.
Vi fick en sådan mysig och trevlig dag. 

Head SPA var riktigt härligt, och Cloud SPA, så det kan jag verkligen rekommendera.
Vi åt på Taco bar innan vi åkte hem.
Fylld med ny energi.

Jag har fått en ozoneair av Tomas 💗
Jag hoppas på att jag bla ska slippa min nattliga nästäppa som jag har haft i så många år.
Jag har höga förväntningar.
Jag beställde en ozoneair i april i år, och det drog ut på tiden så till slut ledsnade jag och avbeställde den.
De är tydligen så populära så de hinner inte tillverka dem tillräckligt snabbt.
När Tomas beställde den på Elon här i Strömsund, så tog det bara några veckor att få den.

Vi har kunnat njuta av ovanligt mycket jordgubbar och smultron i sommar, och äntligen så levererar hallonbuskarna också.
Hallonbuskarna som vi planterade för flera år sedan har tagit sig dåligt, men i stället verkar det som det har kommit en mycket stabilare/rejälare hallonbuske som sprider sig och får stora fina bär.
I går plockade vi lite, och för första gången fick vi till en syltburk med hallon och smultron.
Lyxigt att inte behöva sätta på sig stövlar och trava runt i buskarna i skogen.
Nu hoppas jag på att vi får mer tomater också.
Har fyra olika sorter.
Tyvärr blir det lite av både dill och morötter.
Tror att det beror på att att jorden kan vara för näringsfattig.
Att få skapa oss en egen liten oas på en överkomlig nivå på vad vi hinner och orkar med, har blivit verklighet.
Att inte sikta för högt och skapa stress.

Just att inte skapa stress i onödan har nog blivit vårt motto i livet.
Efter våra bådas utmattningar så har vi fått lära oss att tagga ner, på ganska mycket.
Tänka efter före.
Så jag tror bla att det var därför som vi kände oss så utvilade som vi kunde efter semestern.
En viss "ångest" har man ju alltid ändå, men inte alls på samma nivå som jag har känt förut.
Riktigt skönt att känna så.
Jag tror tyvärr att många av våra problem orsakas av stress och krav.
Krav både på sig själv och från andra.
Så att börja med att säga nej var ett stort kliv åt rätt riktning.
Man lär sig hela livet!

På återseende!
:O)

 

SUCK!
Vi fick inte det lån som vi sökte om, för att måla om huset och bygga ut altanen.
Eftersom målningen var prio ett så trodde vi att vi i alla fall skulle få lån så det täckte det, men inte ens det.
Vi blev rådda att kontakta en mäklare för att få upp värdet på huset för att kunna låna upp till den summa som vi behöver.
Men han sa att det inte gick just nu, kanske när fängelset byggs, om mer folk flyttar hit, marknadsvärdet höjs...
Så länge kan vi inte vänta.
Det behöver bytas ut bräder som har börjat murkna, och färg som flagnar.
Vi tänkte att det hade varit så bra om vi hade kunnat göra allting på en gång, när man ändå håller på.
Så nu står vi här och vet inte riktigt hur vi ska göra.
Så jäkla surt.
Det har blivit mycket svårare och krångligare att få lån.
Jag kan förstå om vi hade haft betalningsanmärkningar etc., men det är deras bestämmelser som styr, och de kan inget göra.
Tur i spel kan vi inte heller hoppas på.
Det märks bara för de som ska köpa Tomas föräldrars hus.
Det har verkligen dragit ut på tiden.
Visst det är semestertider, men vad sitter det i?
Jag tycker synd om dem, då det inte inget hellre vill än att få börja flytta in.
Pengar är inte allt, men i bland skulle det vara bra att ha en extra slant.
Frustrerande är bara förnamnet.
Förhoppningarna och förväntningarna flöt ut i sanden minst sagt.
Det kanske ordnar sig?
Den som lever får se.

Jag har tänkt en del på alla dessa människor som försöker påverka oss, hur vi ska äta, träna, tänka, tycka, se ut eller inte se ut.
För att det har fungerat eller kanske inte fungerat för dem.
Jag har svårt för det där med sk förbud.
Att man får unna sig, men inte jämt, ja du känner säkert till allt det där.
Folk lägger upp reels på facebook och insta och det rasar fram text allteftersom de pratar, och jag hinner inte ens läsa allt.
Det gör mig bara mer stressad om jag ska vara ärlig.
De är väldigt övertygande och lägger upp olika bevis.
Man måste göra ganska många uppoffringar och förändringar i livet för att uppnå det som de menar på är det bästa sättet.
Men vilket sätt passar mig bäst?
Visst har många rätt i mycket, men just deras koncept kanske inte passar alla till 100%
Ska man då sitta och plocka det ena där och det andra där?
Jag tycker att det både är förvirrande, och det kan även få mig att känna att jag inte gör nog tillräckligt.
Jag tycker om lagom är bäst uttrycket, av allt.
Och det har fungerat bra, men gör det det?
Jag får väldigt mycket vardagsmotion, och sedan går jag enligt mig själv ganska mycket på fritiden.
Nä jag har ingen platt mage, nej jag tycker inte om att springa, och nej jag har inga fasta muskler och står inte och spänner varken armar eller rumpa framför spegeln.
Eller att det ska synas att svetten rinner ner för pannan.
Ska jag få dåligt samvete då?
För att jag kanske borde ha gjort något mer...
Nä inte som det känns just nu, bara för att jag vill inte bli tvingad till något som jag inte vill, eller helt enkelt inte orkar jämt.
Jag värdesätter andra saker också i livet än att känna mig tvingad.
Jag gör det på mitt sätt och hoppas på att jag kan börja yoga igen till hösten, för det passar mig och min kropp.

På återseende!
:O)

 

Den här sommaren så har jag verkligen insett hur mycket som jag uppskattar och njuter av de små sakerna.
Som att tex bara kunna kasta på mig en klänning och så är jag klar.
Hänga ut tvätten och se det fladdra lätt i vinden.
Se blommorna som blommar.
Äta sommarlätta middagar, unna sig att gå ut och äta eller ta hem mat.
Att göra det enkelt för sig.
Lyssna på en sommarpratare, åka moppe med Tomas eller ta ett dopp i sjön när lusten faller på.
Vi har inte haft så mycket inplanerat.
Oftast har vi tagit dagen som den har kommit, och det har blivit hur bra som helst.
Mer spontanitet till folket 😄
Jag mår bra av att inte veta exakt vad som ska hända hela tiden.

Jag har fått bekräftat att jag i förklimakteriet efter några prover på HC.
Det visste jag väl egentligen, men nu står det även i min journal.
Förra måndagen var jag till Östersund på lasarettet, och fick veta att jag har glaskroppsavlossning på vänster öga.
Jag upptäckte plötsligt några dagar innan att det såg ut som jag hade en spindel som hängde  framför ögat, och den försvann inte.
Jag såg även små svarta prickar som hoppade omkring.
Jag läste lite om det och det stämde bra med symptomen. 
Liknar "sotflagor".
Glaskroppsavlossning är ofarligt men det kan ta någon månad innan det ger med sig.
Hjärnan vänjer sig snabbt, jag märker inte av det lika mycket som från början.
Hade det däremot varit en bristning eller ett hål i näthinnan hade den behövts "svetsats fast" med laser för att minska näthinneavlossning.
Nu åkte jag därifrån bara med smörjande ögondroppar och salva.
Tacksam för det!

Det händer även en del inom familjen.
Elias och Nova har tackat ja till en lägenhet i Östersund.
Även Melvin och hans tjej kommer att flytta till Umeå.
Det kommer att bli toppen!
Är så glad för deras skull 💗

Första veckan på jobbet var minst sagt svettig 😅
Jag tycker om sol och värme, men när det är över 25 grader en längre tid så blir det påfrestande både för oss och för de äldre.
En rejäl regnskur skulle verkligen behövas nu, både för att "rensa luften" så det blir lite lättare att andas och inte minst för växterna.

På återseende!
:O)