Orkar och/eller vågar du vara obekväm?
Orkar och/eller vågar du ta det där samtalet?
Om inte du gör det, vem ska annars göra det?
Hur ska du annars få till en förändring?
Det kan vara allt i från i en relation eller på arbetet.
Ställ dig frågan först om det är värt det?
I en relation, ja om det finns känslor, för att man bryr sig av omtanke.
Det kanske inte alltid tas emot på det sätt som du hoppas, men om det är nödvändigt och värt det så leder det i bästa fall till något bättre.

Är det något som jag har fått lära mig är att i obekväma samtal så står jag helt själv.
Det är ingen som har backat upp mig och/eller hållit med mig.
Snarare tvärtom.
De flesta blir tysta eller går i försvarsställning.
Jag har vid ett flertal gånger blivit ifrågasatt och påhoppad.
Med en känsla av att nu ska vi minsann testa hur mycket du klarar av.
Kan vi "sparka" på dig lite till?
Fast man visste att jag har blivit tillräckligt "sparkad" på.
Jag har tänkt flera gånger hur mycket ska en människa behöva utstå?
Jag har slagit näven i bordet mer än en gång.
Jag glömmer inte, men jag har gått vidare.
Starkare och framför allt klokare.

Det är kanske just därför som jag inte är rädd för att ta obekväma samtal längre.
Vad är det värsta som kan hända?
Eller om man vänder på det,
 vad är det bästa som kan hända?

På återseende!
:O)