Vi brukar titta på Lars Lerin på äldreboendet. Så otroligt fint program. Vi blir både glada och rörda. Det berör ända in i själen och hjärteroten. Det får oss verkligen att tänka på hur otroligt viktig och betydelsefull relationerna till våra nära och kära är. För mig är det några få personer som jag hyser en stor och varm respekt för, som jag älskar enormt mycket, fina förebilder, imponeras och inspireras av. Jag tänker ofta på hur bra jag har det, på många sätt. Tomas är min stora trygghet i livet. Kärleken är genuint äkta. Det är så värdefullt att ha en person i sitt liv som kompletterar mig, och vi varandra. Fullständig tillit. Som jag helt och hållet kan vara mig själv med. Och vi har otroligt roligt tillsammans. Det blir mycket tok och skratt som förgyller tillvaron. Vi hade kanske inte de enklaste förutsättningarna när vi träffades, men vi har format och formats, tagit och givit och har för det mesta samma tycke och smak. Det har gjort det lite lättare och smidigare dit där vi står i dag, 13 år senare. En ganska krokig väg, men jäklar vad mycket vi har hunnit göra, och mer ska det bli. Vi smider planer och överraskar varandra då och då med nya inslag. Det blir aldrig tråkigt. Vi tycker båda två väldigt mycket om att bara vara hemma, vi trivs här, laga mat tillsammans, ta promenader, titta på en bra film eller serie... Vi har skapat något riktigt fint tillsammans som jag tror och hoppas varar för evigt. Att försonas med och acceptera sina tillkortakommanden kommer man långt med. 💖
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar