Jag längtar till sommaren.
I juni har vi bott här på videstigen i 7 år.
Detta har blivit vår lilla idyll på jorden.
Att sitta ute och äta och fika i paviljongen.
Det är få saker som går upp emot att få gå hem efter en arbetsdag.
När livet rullar på så är det viktigt att ha ett tryggt och lugnt ställe att få återhämtning på.

I dag är jag ledig.
Jag har inte riktigt bestämt mig än vad jag ska göra.
Det är rätt skönt att bara sitta här vid datorn och lyssna på radion.
Det blåser ute.
Jag har varit ut med Chess, och han har fått mat så han går det ingen nöd på.

I går blev jag bokad på Strömbacka på fm.
Det är alltid lite gruvsamt att gå på en annan arbetsplats som jag inte har varit på, på länge.
Men när jag väl kommer dit så går det alltid över förväntan bra.
Det är kul med variation i arbetet.
Och att träffa personal och boenden som jag i vanliga fall inte träffar så ofta.
På Strömbacka har de något som kallas intraphone.
När jag loggar in mig på telefonen så kommer det upp namn på dem som jag ska gå till, vilken tid och vad de behöver hjälp med.
Det kan vara hjälp att ställa i ordning frukost, bädda sängen, dusch, sätta på stöd strumpor, tillsyn etc.
Det är en sk ruttplanerare som lägger upp min rutt.
Det är alltid någon eller några som ger extra mycket avtryck vid möten.
Jag fick lite tid över mellan två besök, så jag gick och hälsade på en person som jag känner.
Jag fick en lååång kram, som nästan inte höll på att ta slut.
Och glädjetårar som blötte ner min kind.
Ett härligt möte med andra ord.
Att så lite kan göra så mycket.
Delad glädje är verkligen dubbel glädje.
Och det blir så tydligt hur viktigt det är att bli sedd och bekräftad.
Jag hade kunnat välja att gå och sätta mig i personalrummet och fika i stället.
Men passade på när tillfället gavs, och det gjorde min dag.
Man kan visa medmänsklighet på många sätt.
Men att ge lite av sin tid, är nog det bästa sättet man kan visa det på tycker jag.
Det är alldeles för många som är ensamma, och det gör ont i hjärtat.
Men jag har också fått lära mig, av en klok person att inte döma anhöriga.
Vi har ingen aning om vad som har hänt innan de flyttar in på ett boende.
Deras relation är kanske inte så bra.
En av personerna som jag gick till lät mig gissa hur gammal jag trodde att den var.
Jag gissade på 86-87 år, men hade över 10 år + fel.
En pigg, klar och redig person. 
"Receptet" var gymnastik varje morgon 😃
Enastående!!
Jag slutar aldrig att fascineras och beundras.
Jag skulle gärna vilja vara en "fluga på väggen", och se på när personen gör sin  morgongymnastik.
Det känns roligt att få dela med mig av min vardag, helst när det är så mycket positivt som följer med av jobbet.
För det är ju inte alla dagar som man är lika pigg och alert på att gå på jobbet.
Det spelar nog ingen roll vad man jobbar med.

Jag är inte så duktig på att höra av mig till folk.
Det är liksom inte min grej att sitta och torrprata.
Det kan vara roligt någon gång i bland, men inte bara för att konstatera att allt är som vanligt.
Jag kan skicka ett sms och förvissa mig om att allt är bra.
Och det räcker för mig.
Så det betyder alltså inte att jag inte bryr mig. 
Det gör jag, på mitt sätt 😉
Och att jag bloggar gör ju att de som känner mig har möjlighet att gå in och läsa vad som händer i mitt liv.

I går fick vi tidigt och trevligt besök av herr och fru koltrast.
Jag gillar när det rör sig utanför köksfönstret vid fågelmataren.

På återseende!
:O)