I fredags efter att Maria slutat jobba kom hon hit och fikade med mig.
Hon fick ett halsband av mig som en symbol för vad hon är och betyder för mig, och jag har ett likadant som ett fint vänskapsband, 
och samtidigt skänkte jag en peng till bröstcancerfonden (rosa bandet).
Vi hade som vanligt mycket att prata om, så tiden går alltid så fort.

Sedan var det till att ställa sig i ordning för att åka till Östersund på fotbollsmatch.
Elias fotbollslag blev erbjuden att få se en öfk match efter avslutad fotbollssäsong.

Så jag tog med mig Isak, Oskar, Viktor och Elias dit.
Isak och Viktors mamma Anna har tagit med sig Elias på flera matcher, bla när jag har jobbat, så det kändes inte mer än rätt att bjuda tillbaka.
Vi hade klätt på oss ordentligt så att vi skulle slippa frysa.

Vi satt närmast öfk´s hejarklack.
Öfk vann med 3-0 mot Dalkurd.
En annorlunda fredag kväll.
Men det är det som är roligt, att jag får möjligheten att vara med om så mycket olika saker, som kryddar och sätter guldkant på livet.
Men jag är väldigt sällan omöjlig på att hänga på när jag blir tillfrågad eller erbjuden.

Vi fick ett skott av en arbetskamrat (Reino) som har tagit sig, så att rötterna har börjat krypa över kanten.
Man skulle kunna tro vid en snabbare blick att det är ett spindelben.

I lördags kom mamma och pappa hem efter 2 veckor utomlands.
På söndagen träffades vi och åt middag tillsammans och firade samtidigt Birgitta och Nils dagen.
Vi hade gjort laxrullar med västerbottenost inuti, vitvinssås och pressad potatis.
Jättegott!!!
Sedan blev det åttondels kaka till efterrätt.

Innan dess var jag och uppvaktade Maria på hennes födelsedag.

I går kväll kände jag att jag höll på att bli förkyld.
Jag klev upp i morse, med en förhoppning om att kunna gå på jobbet.
Men det var bara att glömma.
Jag fick krypa ner under täcket igen.
Så i dag blir det bara till att gör det absolut nödvändigaste.
Det är bara att inse sina begränsningar, och lyssna på kroppen.

Det är verkligen full fart annars från morgon till kväll.
Bara att knäcka middags bekymret varje dag kan vara nog så svårt.
Helst ska det ju vara något som passar alla.
Och inte samma som på skolan.
Tänk om kylskåpet kunde känna av vad som är slut, och så fylls det på automatiskt.
Och så skickar de en faktura. Vilken dröm!!
Så slapp jag åka ner på lunchen och handla, nästan varje dag.
Jag tror att vi är många som inte vet vad man vill äta och är sugen på flera dagar i förväg.
Matsedel är definitivt inget för oss.
Tur att vi har affären nära.


Inget nytt om Lucas. På fredag är det en månad sedan han försvann.
På en liten ort som denna spekuleras det mycket.
Men alla har verkligen en förhoppning om att han ska hittas.
Ofattbart att en person bara kan försvinna så där.


Tills vi ses igen...
Var rädd om dig!!
:O)