Måndag och ledig. Det känns jätteskönt.
Jag tog en semesterdag i lördags då jag åkte till Östersund med Elias som skulle spela bandy.
Moa följde också med som "maskot" till laget. Hon får börja träna igen den här veckan, efter operationen.
Tomas var vår privat chaufför. Det var tur, för när vi skulle åka hem var det tjock dimma nästan hela vägen, och det hade hunnit bli mörkt. Det är tryggt att ha en säker chaufför bakom ratten.
Det blev en förlust och en vinst. Elias gjorde ett mål. Det var kul då det är en stor spridning på åldrarna, 13-16 år i laget.
I går jobbade jag.
Den ena dagen är inte den andra lik. Och tur är väl det.

Förra tisdag fyllde Tomas 48 år ung.
Det firade vi hemma efter middagen, med tårta och presenter.
Jag hade gjort en marängtårta med grädde och mandarinklyftor i mellan.
Han fick ett par icebugskor, en ny mössa och en hotellövernattning med mig.

Vi har öppnat ett ambitionskonto, ett gemensamt sparkonto. Så vi har bestämt att inte ge varandra så dyra presenter, utan vi ska känna att vi har råd att sätta in pengar på det varje månad i stället.
Det blir inte så mycket, men det tickar på.

Vi fick finbesök förra veckan av Herr och Fru Tallbit.
Det var första gången någonsin som jag fick se denna fågel så det var extra roligt.

Vi brukar stå och titta på fåglar genom köksfönstret.
Vi har tur att få ha så många olika sorter vid vårt fågelbord.
 Vi har haft ovanligt många nötskrikor hittills.

Att stå på sig är en konst. Inte alltid så lätt men ack så viktigt. Inte minst mot barnen.
Att ha en fast ståndpunkt om olika saker. Det krävs jättemycket energi.
Tålamod och oftast tjat. 
Det är lätt att ge vika, men det är inte heller rätt. Då lär de sig att det är ok, eller gick det ena gången så gör det nog det sen också. De testar verkligen gränserna. Så man ska få dåligt samvete. Och spelar helst ut oss vuxna mot varandra när de inte får som de vill.
Men även för sin egen del. Att tex kunna säga NEJ, om det inte känns bra. 


När livet rullar på, i bland alldeles för fort, så hoppas jag att du även hinner med dig själv. Får tid för återhämtning och även reflektion. Man springer på, men tänker inte alltid på vad man har gjort. Helst om man har många andra att tänka på i sin närhet. 
Jag försöker stanna upp en stund varje dag. Då somnar jag oftast i soffan, mitt i ett bra program på tvn. Med en kopp te i handen. Tända ljus och i bland elden som sprakar i kaminen. Men det bästa och viktigaste har jag närmast Tomas bredvid mig i soffan. Som lägger sin arm på mitt knä och bara finns där.
Barnen är lite utspridd i huset eller på träning. Då mår jag gott och känner mig trygg.
Jag trivs och känner mig nöjd med dagen.


Radioprofilen som är anklagad för sexuella trakasserier är Lotta Bromé.
Jag blir så fruktansvärt ledsen och besviken. En person som jag har tyckt om.
Som är en grym och professionell journalist, med en härlig radioröst.
Detta har pågått i flera år, och ledningen har tystat ner det.
För mig är det som att tillåta det.
Det känns så jäkla ruttet att jag ännu en gång får bekräftat att en person inte är den jag trodde, även om jag inte känner henne.
Det är mycket jag går och funderar på. Livet livet!!
Puss & Kram
:O)