Förra måndag gick alltså startskottet för fönsterbytena.
Vi hade vädret med oss nästan hela veckan. Med tanke på att det stod öppet både uppe och nere nästan hela dagarna.

Det gick undan. De låg verkligen inte på latsidan.
Och det kunde inte vi heller göra. Även de dagar jag skulle kunna ha haft sovmorgon var det bara att kliva upp och göra sig klar. Bara tanken på att gå runt i morgonrocken med folk springandes ut och in, upp och ner kände inte så lockande.
Det är nog första gången jag känner mig obekväm och i vägen i mitt egen hem.
Men det löste sig bra. Jag/vi fick bla. komma till mina föräldrar och äta frukost, vilket uppskattades mycket.

Sammanlagt 16 fönster varav 2 st öppningsbara och 3 st altandörrar byttes förra veckan.

Nu väntar vi på ytterdörren, sidofönstret, ett öppningsbart fönster, persienner och att garageporten ska komma.

Vi märker redan skillnad på att vi inte hör trafiken från stora vägen.
Och enligt hantverkarna fanns det ingen isolering runt fönstren nere, så nu hoppas jag att barna ska slippa frysa i vinter. Tidigare har vi behövt stöd värma med element när luftvärmepumpen inte har lyckats helt de kallaste dagarna.

För ett par helger sedan sågade vi ner våra pilträd på gården.
Lägligt till lördagsöppet på soptippen fick vi låna en släpvagn av en snäll bekant, och frakta bort dem, plus lite annat skräp och bräder som hantverkarna lämnat efter sig.
När man har hus och gård finns det alltid något att pyssla med.

Fortsättning följer när de är klara med renoveringen.
Jag känner mig mest nyfiken på hur den nya dörren och sidofönstret blir.
Äntligen kommer vi att få in ljus i hallen, som i ett år nu har varit så mörk.
Och i stället för en nyckel så blir det kodlås vilket kommer att underlätta för alla.
:O)