Leendet du sänder ut vänder åter till dig




söndag 19 juni 2011

Kan någon förklara för mig?
Jag kan inte förstå, inte ens i min vildaste fantasi, att vissa människor inte vill jobba. Vad är det som gör att man med olika medel försöker slingra sig ur systemet så att man slipper göra ett vettigt handtag i livet? 
Vissa liksom bara strular runt och verkar inte få till ett riktigt fungerande liv. De kan börja en utbildning, hoppar av, tar inte vilket jobb som helst, tackar nej till jobb, skiter i att söka jobb eller försöker bli sjukskriven för än det ena och än det andra... what ever.
Plötsligt står de där och lever mer eller mindre på existens minimum, står utanför samhällets ramar, men väljer hellre det än att börja jobba, och göra rätt för sig.
Det är så långt i från min verklighet som man kan komma.
Jag fick tidigt lära mig att göra rätt för mig. 
Det föll sig naturligt att man ska jobba.
Och jag tror att vill man verkligen jobba så finns det jobb. Man får bara inte vara så förbannat kräsen. Man får ta det som erbjuds och visa framfötterna. Ingenting gör sig själv. Det gäller att ligga på om man vill någonting med sitt liv.
Många kanske tänker att det inte är så lätt som det låter, men jag står fast vid min åsikt när det gäller just detta.
Det finns alltid undantag och jag drar inte alla över en kam, det kan finnas goda skäl, men för mig handlar det i stort sätt bara om lathet. Latmasken har tagit överhand, det är bekvämt att slippa kliva upp på morgonen, inte behöva ta ansvar, utan överlåter det till "alla" andra.
Det är säkert lätt att lägga till med olater, ett beteende som kanske inte alltid är så enkelt att förändra, men allt ska inte vara enkelt. Man måste gå på nitar för att lära sig någonting av det. Det tillhör livet. Man kan inte ge upp bara för att man stöter på hinder.
Att leva är en utmaning. Det är inte enkelt och lätt. Men kämpar man för någonting så ger det oftast utdelning och inte minst erfarenhet.
:O)


5 kommentarer:

  1. Jag förstår inte heller... Har man bara hyfsade arbetskompisar så funkar det mesta i jobbväg... Kram

    SvaraRadera
  2. Självbevarelsedrift att vilja jobba....
    Gör gott för både självkänsla och självförtroende att vara behövd.
    Fina fiskebilder, lyckliga lilla pojke med sin stora fisk....
    kram ullamaria

    SvaraRadera
  3. Så sant som det är sagt ! Betänk att du arbetar längsta tiden av din levnad . Det är bara att acceptera , för tänker man efter så skulle man inte vilja byta med de människor som valt att leva på socialbidrag i första hand .
    Jag tror också att det finns jobb om man inte är så kräsen . Förr började de flesta som lärlingar vid 13-14 års ålder med lite eller ingenting i lön och fick sakta men säkert arbeta sig upp . I dag blir ungdomarna itutade att de inte ska ta vilket jobb som helst och många bor kvar hemma tills de fyllt 30 år för att det är så lättsamt . Vad är det som har hänt ? Jo , mycket beror på vilken syn man har fått med sig hemifrån att som sagt göra rätt för sig , betala skatt och framförallt klara sig själv för livets nödtorft . Samhället bygger på att vi alla bidrar med pengar för att vi alla ska få ta del av sociala förmåner !
    Vissa får det i alla fall utan att " kröka rygg " .

    SvaraRadera
  4. Jag håller helt med dig Katarina! Jag är också fostrad till att man skall bidra till samhället - hur skulle det annars se ut??? Dina kamrater som också kommenterat här ovan har helt rätt i det de skriver.
    Jag är uppväxt i ett s k arbetarhem där både mor och far arbetade. Det räcker att se sig om i världen så inser man hur bra det är i Sverige, MEN vi kan inte ha ett socialt skyddsnät om ingen arbetar! I Sverige klarar man sig långt på ett arbete - i vissa länder får man ha flera arbeten för att klara uppehället. Nä, fler måste jobba om vi ska kunna fortsätta med vårt välfärdssamhälle!
    Kram
    Towa

    SvaraRadera
  5. Tack så hjärtligt för era kommentarer, jag uppskattar dem verkligen ska ni veta. Kram Katarina :O)

    SvaraRadera